Klicka på bilden för att läsa texten som miggan hänvisar till. Skärmdumpen är från eftermiddagen den 9 januari.
En migga skriver:
Jag läste din replik i Dagens Samhälle. Bra skrivet -som vanligt.
När det gäller den långa väntetiden så kan det vara intressant att veta att Sverige har tagit emot ca 3000 omplaceringsärenden från Italien och Grekland.
Det var sagt att det skulle handla om personer som hade väntat länge i dessa länder, en del upp till fyra år, men det visade sig vara fel. De flesta hade väntat ganska kort tid, en del bara någon eller några månader innan de kom till Sverige. Väl här så snabbhanterades de och de flesta fick sina beslut inom några dagar. De gled förbi hela kön som värsta VIP-gästerna.
Jag frågade när de här människorna hämtades hit och miggan svarade:
Det var i huvudsak syrier som sökt asyl i Grekland och eritreaner som kommit till Italien. Sen slank det förstås med en del som inte var vare sig det ena eller andra. Det var blandat singlar och familjer. Hur de valts ut vet jag inte.
3000 människor hämtas alltså till Sverige som redan är överlastat av asylsökande, varav tiotusentals har väntat på beslut i ett år och en del till och med längre än så. Dessa 3000 får av outgrundlig anledning, som miggan beskriver det: ”VIP-behandling” och de flesta får beslut inom bara några dagar. Hur var detta möjligt? Hur noggrant – eller snarare inte noggrant – bedömdes dears asyl- eller skyddsskäl om det gick så fort? Varför fick de gräddfil- och express-behandling, vad var det som var speciellt med just de här 3000 asylsökande jämfört med alla de tiotusentals som redan fanns här? Alltså varför specialbehandlades de 3000 från Italien och Grekland? de här frågorna önskar jag svar på av Migrationsverkets ledning, för vilken det enligt miggan var så viktigt att de här personerna snabbhanterades.
Varje bidrag är välkommet. Tack!
© denna sajt. Vid ev citat eller uppföljning, vänligen ange varifrån uppgifterna kommer, dvs länka till originalinlägget.