Det här är del 2 i en lite serie om ett stambyte. Del 1 kan läsas här.
Det första hyresgästsamrådet som vår hyresvärd Olov Lindgren AB anordnade den 7 november, följdes av ytterligare ett redan den 5 december. Inbjudan var trevlig:
Väldigt många – men knappast alla – hyresgäster hade slutit upp och från hyresvärdens sida var det också minst sex personer som hade olika funktioner, talade om olika aspekter av stambyteriet och svarade på frågor utifrån sina områden. Stämningen var god och vad gällde informationen från värdens sida fanns inget att anmärka. Too good to be true, tycks en del tro.
Jag har fått höra:
Ja, men överdriver du inte lite nu, när du påstår att allt är så himla bra med din hyresvärd? Sååå himla bra kan det väl inte vara, det är ju en privat värd och det vet man ju att sådana bara är är ute efter vinster.
Nej, jag överdriver inte. Den här värden, firma Olov Lindgren AB, bryr sig om sina hyresgäster och det känns faktiskt som att de verkligen gör vad de kan för att det här enorma projektet ska gå så smidigt som möjligt för oss alla.
Ritningar har presenterats. Skisser över ny inredning och vilka golv och tapeter och vilket kakel som är tänkt att användas har vi fått i rejäla kompendier med bilder och angivande av vilka firmor allt kommer ifrån. Köket är från Ballingslöv med vitvaror från Electrolux (tror jag) och badrummet får inredning från Gustavsberg och Svedbergs. Hela badrummet kaklas och golvvärme sätts in. Det blir skönt!
Det blir fint också i entrén och trapphuset och vi fått nya säkerhetsdörrar. Mer om det i nästa avsnitt i serien Det Stora Stambytet.
Mötet, där vi också bjöds på glögg och lussebullar, var i det stora hela både konstruktivt och upplysande. Några boende tog upp lite tid med att fråga om just sin lägenhet och ville ha en dörr igensatt här och inte de golven där etc. Det tacklade Olov Lindgren-folket fint och fick så småningom dem som ville prata om just sina önskemål (när det handlar om 48 lägenheter…) att förstå att det kan de göra vid de enskilda samtal som ska hållas med alla hyresgäster.
Snabbt och geschwindt hanterades också frågor om vilka som ville ha enfärgat kakel i badrummen och vilka som ville ha tvåfärgat rutigt. Med enkel handuppräkning och räknande av viftande händer för vart och ett av alternativen, kunde konstateras att en majoritet var för tvåfärgat. Likaså röstades det enkelt och demokratiskt om färgen på två dörrar i hallen: vitlackerade eller bruna som de är i original. De bruna dörrarna fick flest röster och så var det klart. Någon nämnde i god svensk ordning (…) att ”alla är ju inte här och…” Det kvästes direkt genom att Olov Lindgren-folket sa exakt det som jag också skulle ha sagt, nämligen:
Alla har fått inbjudan och är man inte här vid mötena så kan man ju inte rösta.
Just så. Inget onödigt tjafs. Raka rör. Och det är ju faktiskt ett hyreshus vi bor i, inte i bostadsrätter! Att vår värd är mån om sina hyresgäster och förstår att om hyresgästerna trivs och känner sig väl behandlade så är de också nöjdare och mer rädda om huset och sin lägenhet, är bra. Det är därför de sträcker sig så mycket längre än de egentligen skulle behöva. De lyssnar, de tar intryck, de ändrar lite, de informerar och svarar på frågor via mejl och de genomför också personliga samtal med alla hyresgäster i sammanlagt 48 lägenheter. I morgon, den 14 december, är det min tur. Det ska bli trevligt, jag förbereder med kaffe och pepparkakor.
Fortsättning följer.