Voj, voj ändå (finlandssvenskt uttryck)! Det är inte utan att man börjar tycka att det är tur att Centerpartiet är så litet att partiets förslag på invandringsområdet – trots att det agerar stort och ganska högljutt – inte kommer att få något verkligt genomslag någonstans. Och att partiet kanske (troligen) inte ens kommer att vara representerat i riksdag och regering efter nästa val.
För nu har det återigen, precis som förra gången när partiet förordade helt fri invandring, snurrat till riktigt ordentligt. Det är trist och beklagligt.
Om centerpartisterna hade brytt sig lite grann om att ta del av andra uppgifter än vad de själva brainstormar fram i sina egna inre kretsar; om de hade bemödat sig om att skaffa fram grundläggande och allsidig information och tagit del av den (vilket alla kunde ha gjort genom att läsa miggornas berättelser i Inte svart eller vitt utan svart och vitt eller genom att söka på ordet ”migga” på den här bloggen) så hade de förslag och åsikter de fört fram bland annat här inte kommit till!
En centerpartistisk ståndpunkt lyder så här:
Centerpartiet är för en öppen och generös flyktingpolitik. Vi tycker att det är viktigt att människor som flyr undan krig och förtryck ska ha möjlighet att hitta en fristad här.
Det är tämligen floskligt, om man tänker igenom vad som faktiskt sägs, nämligen ungefär:
Centerpartiet är för en i det närmaste fri och skattemedelsförsörjd asylinvandring. Vi tycker att det är viktigt att människor som flyr undan krig och förtryck ska ha möjlighet att komma just till Sverige.
För att analysera och problematisera kring det centerpartistiskt sagda så kan man grubbla över:
1) Hur stort ska Migrationsverket bli för att kunna ta emot och utreda (!?) samtliga som säger sig ”fly undan krig och förtryck”?
Redan nu torde verket ha kring 3.500 anställda, ska det antalet ökas till 7.000? Eller till 10.000? Var finns de som skulle klara av jobbet? Varifrån ska pengarna till deras löner tas?
2) Varifrån ska Centerpartiet trolla fram alla de jurister och asylombud, tolkar, gode män, läkare, sjuksköterskor, skolor, HVB-hem, bostäder som kommer att behövas?
Allt som krävs för dem som ”flyr undan krig och förtryck” samt för de bedrägligt asylsökande finns ju inte ens nu! Hur menar månne Centerpartiet att det ska fungera med den inströmning av asylinvandrare och släktinginvandrare som skulle bli verklighet med den centerpartistiska ”generösa flyktingpolitiken”?
Ytterligare ett svårbegripligt förslag från Centerpartiet:
Invandrare ska kunna återförenas med sina äldre anhöriga: föräldrar, mostrar eller fastrar, så länge de själva står för deras kostnad. Kravet är att man ska teckna försäkring för att täcka sjukvård och äldreomsorg.
Ett sådant här uttalande borde någon absolut ha stoppat innan det nådde offentligheten! Det är direkt pinsamt att ta del av så oklart formulerade, tillika verklighetsfrämmande och omöjliga idéer!
1) ”Invandrare”?
Vad menas med ”invandrare”? Finländare? Greker? Iranier? Mongoler? Afghaner? Arbetskraftsinvandrare? Redan härvarande anhöriginvandrare som också vill hämta hit sina släktingar som inte redan är här?
Varför mostrar eller fastrar? Är inte det orättvist att tvingas välja den ena eller den andra ifall man har både mostrar och fastrar? Och hur är det med mostrarnas och fastrarnas eventuella makar/sambor/särbor? Morbröder och farbröder måste väl i jämlikhetens och rättvisans namn också få komma till Sverige? Plus deras makor/sambor/särbor. Och hur hade Centerpartiet tänkt att man skulle göra med deras barn, alla kusiner? De måste ju också få komma till Sverige; inte kan väl mostrar och fastrar tvingas lämna sina barn, de stackars kusinerna, vind för våg i hemländerna? Sedan fortsätter ju detta i evighet med släktingarnas anhöriga och släktingar, deras anhöriga och släktingar och… Var hade Centerpartiet tänkt dra gränsen?
2) ”…så länge de själva står för deras kostnad. Kravet är att man ska teckna försäkring för att täcka sjukvård och äldreomsorg.”
Vilka menas med ”de” och vad menas med ”deras” (syftningsfel!)? Är det invandrarna (vilka de nu ska anses vara) i Sverige som ska stå för alla sina släktingars kostnader eller är det släktingarna själva som ska göra det? Var kan man förresten teckna sådana försäkringar som Centerpartiet hänvisar till? Finns det verkligen bolag som tecknar försäkringar åt folk som måste betala kring 3.700 kronor för ett icke-subventionerat läkarbesök, kanske uppåt en miljon kronor eller mer för en icke-subventionerad by pass-operation och kring 10.000 kronor eller mer för en icke-subventionerad ambulansfärd? Och skulle ett sådant försäkringsbolag stå för kostnaderna för icke-subventionerade rullatorer, hörapparater, kryckor etc och vad mediciner kostar ”på riktigt”?
Eftersom Centerpartiet talar om att försäkringar måste tecknas och partiet därmed måste ha tagit reda på att försäkringsbolag som skulle teckna sådana försäkringar existerar, så vore det intressant att veta vad premierna skulle bli till exempel för mor- och farföräldrar med diverse sjukdomar som astma, diabetes, hjärtproblem m.m. Och för kusiner med cancer, HIV eller njurproblem. En plats på ett äldreboende kostar rätt mycket, täcker de här försäkringarna den kostnaden också?
Ska ungdomarna (kusinerna och/eller om man har väldigt unga mostrar, fastrar, morbröder och farbröder) gå i skola i Sverige (vi har ju skolplikt)? Vem ska betala skolavgifterna på uppåt 100.000 kronor eller mer per år? Ska vuxna släktingar gå på SFI-undervisning? Det är redan nu stor brist på lärare, hur ska man skaka fram lärare som inte finns? Och vem ska ”stå för” dessa kostnader? Det framgår inte av förslaget.
Det ter sig inte riktigt som om Centerpartiet har tänkt ordentligt på vad de själva menar med att ”de själva ska stå för deras kostnad”…
Och hur ska alla gamla föräldrar och alla mostrar, fastrar, morbröder och farbröder (och kusinerna, förstås, som väl i den centerpartistiska generositetens namn inte kan lämnas kvar i hemländerna) finna sig tillrätta här? Ska integrationsminister Ullenhags allehanda integrationsprojekt gälla dem också? Vem betalar? Och vad händer om de hitkomnas släktingar inte längre vill/kan försörja dem, och om dessa släktingar inte har fått jobb och kan försörja sig själva?
Centerpartiet säger också att:
Vi skulle vilja införa en ”sista länken”, dvs titta på en ökad anhöriginvandring. Och då tror vi – och tycker vi – att det är rimligt att de som bor och arbetar här i Sverige också tar ett större ansvar för deras grundläggande service.
Barn till invandrare ska kunna ha sina mor- och farföräldrar här om önskemål om det här finns. Invandrare ska kunna återförenas med sina äldre anhöriga.
Centerpartiet vill, som ett av få partier, öppna upp möjligheten för fler att komma till Sverige. Då är det viktigt att också se till att ansvaret delas.
1) I det här uttalandet heter det ”deras grundläggande service”.
Vad menas med det? Vad är ”grundläggande service”?
2) ”…att det är rimligt att de som bor och arbetar här i Sverige också tar ett större ansvar”.
Exakt vad menas med att ”de som bor i Sverige tar större ansvar”? Vilka som bor i Sverige? Alla, dvs hela befolkningen som bor och arbetar här? Invandrare som bor i Sverige? Hur ska det bli med alla de invandrare som inte jobbar och därmed inte kan ”ta ansvar” för alla sina släktingar som eventuellt vill komma till Sverige, inte ? Vilka?
Exakt vad menas med ”ett större ansvar”? Det är otroligt vad detta ”ta ett större ansvar” och ”ta ansvar” används flitigt i den svenska debatten! Men vad det betyder verkar ingen riktigt veta. Hur kan någon människa eller något parti ta sig rätten att förvänta sig att någon annan ska ”ta ansvar” för vad människan/partiet propagerar för? Och varför skulle någon ta ansvar för något som han/hon inte själv kan eller vill ta ansvar för? ”Det grumligt sagda är det oklart tänkta” (parafras på ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”), det borde Centerpartiet ha tänkt på.
Vidare vill Centerpartiet:
underlätta för flyktingar i krigsområden att söka asyl på svenska ambassader i närområden eftersom de annars är utlämnade åt flyktingsmugglare för att kunna ta sig hit.
Det här kräver en helt egen kommenterande text! Det är så många aspekter som gör att den här tanken – eller egentligen det här förslaget (som tanke betraktad i sig inte dum) – skulle vara totalt omöjligt att genomföra, och Centerpartiets presentation av förslaget visar på djup okunskap (eller slarv!) och oförmåga att göra relevanta konsekvensanalyser.
Till slut: Jag beklagar att man inom Centerpartiet inte tar sin politiska makt – om än alltmer krympande – och sitt ansvar (här är användningen av orden ”sitt ansvar” legitimt!) på större allvar. Att framföra en mängd oklara förslag och visioner som inte bygger på verklighetsförankrad research och analys är inte värdigt ett politiskt parti.