Miggorna fortsätter att berätta. Personal på hem för minderåriga asylsökande (både påstådda och faktiska) och socialsekreterare likaså. Och nu kommer det också berättelser inifrån Skatteverket.
Till alla er som skriver till mig inifrån de stora och slutna myndigheterna:
Tack för att ni skriver, fortsätt med det så länge ni orkar. Någon gång kanske era berättelser ska börja tas på allvar av dem som kallar sig ansvariga (= politiker) och dem, som påstår sig vara det demokratiska samhällets ”väktare” (= journalisterna… I vilket fall som helst är era berättelser viktig samtidsdokumentation.
Så här skriver en anställd vid Skatteverket:
En ”liten grej” från invandringsområdet
Detta hörde vi från en chef här på Skatteverket:
Tack vare att Migrationsöverdomstolen kom med ett beslut angående somalier och slopandet av kravet på styrkt identitet i fall där föräldrar söker sig till Sverige på anknytning till sina barn som kommit hit ensamma, så har Skatteverket fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer.
Jag hade hört att det skulle röra sig om från några hundra upp till 4.000 somalier som skulle kunna komma som anhöriga till barn, inte 10.000! Det är väldigt många människor som alla ska försörjas inom överskådlig tid och antagligen ännu längre. För att inte tala om att de ska ha bostäder, skola och sjukvård.
Jag är dock osäker på hur alla dessa människor ska komma hit, såvida man på Migrationsverket inte återgår till att göra lagvidriga undantag från passlagen och utfärdar resehandlingar till personer utan styrkt, eller ens sannolik identitet.
Det blir intressant, eftersom vem som helst då i princip kan gå in till Polisen och begära ett pass i en påhittad, påstådd identitet, åberopande somaliernas undantag. Lagar har ju den egenheten att antingen omfattas alla eller ingen. Eller?
Fortsätt att skriva till mig! Ni vet att ni garanteras 100 procent anonymitet hos mig så länge ni själva vill det. Miggor och andra har skrivit till mig sedan 2007 och ingens identitet har någonsin röjts och kommer heller inte att röjas. Era berättelser är viktiga för dokumentationen av vad som händer i Sverige – en dokumentation som ingen annan gör än ni som ser och hör allt och som tvingas utföra order som inte sällan strider mot lag och rätt. Ni är de enda som berättar sådant som ingen annan tar upp, som ingen annan skriver om. För ni är där, mitt inne i verksamheterna. Och ingen kommer att kunna säga: ”Det hade jag ingen aaaning om”, tack vare er.