Så här skriver en migga om ensamkommande minderåriga som skickas till Sverige för att söka asyl:
Ett barn som är under 15 år och söker asyl i Sverige behöver inte lämna fingeravtryck, alltså inte i Sverige. Hur det är i andra länder inom EU vet jag inte, kanske råder samma åldersgräns där, det borde vara så. Därför påstår ensamkommande barn, i vissa fall, att de är under 15 år. Då befinner sig familjen förstås i ett annat EU-land där de fått avslag på sin ansökan och där även barnet (som i verkligheten är över 15 år och inte alls ensamt) har daktats (tagits fingeravtryck av). Men eftersom vi här i Sverige inte daktar den som säger sig vara under 15 år, kommer vi inte heller få reda på detta.
I ett sådant fall har inga pengar till någon smugglare behövts, bara en tåg- eller bilresa inom Schengen. ID-handlingar kontrolleras ytterst sällan inom Schengenområdet. Detsamma gäller barn i familjer som redan har uppehållstillstånd i någon Schengenstat dit de anlänt långt innan ”barnet” som nu ansöker om asyl i Sverige fyllde 15 år. Man kan fråga sig varför en person som har permanent uppehållstillstånd (PUT) eller tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) i en Schengenstat söker sig till Sverige. Det kan röra sig om att man inte trivs i sitt nya land, att man inte kan försörja sig där eller att man inte får ta dit sina övriga anhöriga. I Sverige kanske man trivs bättre, här får man försörjning och hit får man också hämta sina anhöriga.
I övriga fall är det nog så att familjen satsat sina tillgångar på en flygbiljett med eller utan smugglare, för att ungdomen (barn eller inte) ska söka asyl i Sverige och därigenom antingen bereda även den övriga familjen tillträde så småningom, eller för att den unge ska kunna försörja den övriga familjen i hemlandet efter att PUT beviljats.
Men, det finns också fall där barnet eller ungdomen, oavsett hans eller hennes riktiga ålder, blivit tvingad eller lurad till prostitution för att få sin biljett till Sverige. Det vore bra om dessa ungdomar berättade sanningen för oss på Migrationsverket i stället för rena rama sagorna om okända välgörare som tyckte synd om dem, plundringen av sockerskålen hos en släkting etc. Om sanningen kom fram skulle det kunna påverka den sökandes rätt till uppehållstillstånd på ett för den sökande positivt sätt. Dessutom skulle dessa personer som så hänsynslöst utnyttjar unga, och som även finns i Sverige, kunna ställas till svars.
Kommentar: Ju mer journalister sätter sig in i frågorna innan de skriver eller gör inslag, desto bättre och mer korrekt blir rapporteringen i medierna om asylsökande och asylprocessen. Och desto mer sann blir den bild som presenteras för allmänheten. Att förtiga och försköna eller rapportera rent okunnigt om dessa viktiga frågor gynnar ingen i längden; varken de asylsökande som verkligen har skäl att få PUT enligt utlänningslagen, eller journalisterna som ger fel bild till allmänheten. Och givetvis gynnar det inte heller allmänheten.
Det är inte svart eller vit,det är svart och vitt. Samtidigt.