Den 12 november debatterar och beslutar riksdagen en ny lag gällande arbetskraftsinvandring, läs här.

Så här skriver en migga med anledning av den nya lagen som med största sannolikhet kommer att bli verklighet:

Det här med arbetskraftsinvandringen har blivit ett hett ämne hos oss också. Särskilt när det gäller personer som helt saknar asylskäl men som inte åkte hem när de fick avslag på sina ansökningar, typ över fyra år sedan. Nu, när det nya förslaget om ”statusbyte” kommit och när deras utvisningsärenden preskriberats så är de alla måna om att berätta att de nu minsann arbetar (trots att de var så väldigt psykiskt sjuka bara någon månad innan förslaget kom).

Hela tiden får vi nu in arbetsintyg från personer som levt i Sverige illegalt i fyra år och som nu vill få statusbyte. Jag kan bara säga till dem att det inte är vi som jobbar på asylenheterna som avgör detta och sedan kan jag också säga att om de verkligen söker statusbyte och inte längre asyl så får de lämna in sina pass och vara beredda att betala cirka 2000 kronor (jag har för mig att det kostar så mycket) i nästa skede. Då frågar de om inte vi på verket kan betala, och om de inte kan få ett främlingspass för att styrka sin identitet med! ”Det tror jag inte”, säger jag till dem då, ”men man kan aldrig veta. Det enda jag vill veta nu är om du verkligen vill söka asyl eller om du söker något annat, exempelvis arbetstillstånd”, säger jag till dem.”Och om du söker annat så får du nog plocka fram ditt pass och äntligen berätta för oss vem du är”.

Men då brukar det offentliga  biträdet säga att ”nu ska vi inte gå händelserna i förväg, den nya lagen har inte trätt i kraft ännu och än så länge ansöker hans klienter om asyl, men sedan får vi se hur det går. Om passet kommer fram”. Jag känner mig som en fullständig idiot som jobbar med dessa ärenden, till synes asylärenden, men där de sökande är beredda att söka statusbyte om några månader med passen i handen och jobben fixade. Om asyleriet inte går bra den här gången heller.

Ska det verkligen belönas att man kommit till Sverige legalt och med påhittade asylskäl, sprungit hos olika psykologer och läkare och till och med legat inne på psyket och när inte ens detta gått hem så har man gömt sig under flera år och nu är man friska och pigga igen igen när man hört om det nya förslaget och när ärendet har preskriberats och man  har också fått jobb på nolltid och då man är inställd för ett statusbyte. Med reservation. Får man byta status från asylsökande till arbetskraftsinvandrare så kan till och med passet komma fram, annars inte.

Personligen tycker jag att ”papperslösa” latinamerikaner och andra som aldrig sökt asyl men som jobbat här hela tiden borde få företräde framför dessa ”asylsökande” som vi inte vet vilka de är och som efter lagakraftvunna beslut inte jobbat utan bara befolkat våra psykavdelningar i onödan fast de är helt friska och arbetsföra (som det nu verkar) och som även försökt skapa rubriker i tidningarna. Som ändå inte lett någonvart.

Kommentar: I den nya  lagen om arbetskraftsinvandring ges inga som helst möjligheter för alla dem som miggan i ovanstående text talar om, att söka arbetstillstånd. Ingen, vare sig papperslösa latinamerikaner eller alla de asylsökande f.d. psyksjuka – eller friska heller, för den delen – som nu översvämmar Migrationsverket med nya intyg etc, kommer att kunna byta spår. Lagen om arbetskraftsinvandring är inte en lag som ger asylsökande – eller dem som vistas här illegalt – rätt att övergå till att söka tillstånd att vistas här för att de har arbete. Och definitivt gäller den inte dem som jobbar här svart. Lagen är tydlig, om man läser den: att den som har ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut ska kunna byta spår (eller ”byta status”) till att vara arbetskraftsinvandrare är ett litet undantag i lagen, inte på något sätt en huvudregel.

En utlänning vars ansökan om uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande i övrigt avslagits genom ett lagakraftvunnet beslut, under vissa förutsättningar ska kunna beviljas uppehållstillstånd för arbete utan att han eller hon först lämnar landet.

För att uppehållstillstånd för arbete ska kunna beviljas krävs att den asylsökande har haft en anställning sedan minst sex månader. Anställningen ska vara en tillsvidareanställning eller ha en varaktighet om minst ett år från ansökningstillfället och uppfylla de allmänna förutsättningarna för arbetstillstånd. Ansökan ska ha kommit in till Migrationsverket inom två veckor från det att beslutet om avslag på asylansökan har vunnit laga kraft.

För mer information om de strikta kriterierna för att ”byta spår” med mera, läs min bloggning från den 2 april 2008 samt min resumé av vad de nya bestämmelserna går ut på från den 1 april 2008.

© Denna blogg.