Varför envisas Migrationsverket – och därmed också media – med att tämligen onyanserat ständigt tala om ”ensamkommande flyktingbarn”?
För det första rör det sig ytterst sällan om ”flyktingar” och för det andra rör det sig också ytterst sällan om ”barn”. Det handlar i kanske nio fall av tio om ”asylsökande ungdomar” eller ”minderåriga”, på 16, 17, 18 år (och i en del fall med stor sannolikhet personer som är betydligt äldre än så, dvs vuxna), som oftast är hitskickade av föräldrar som, när dessa ”barn” har fått uppehållstillstånd, ansöker om att förenas med dem i Sverige.
Ett exempel, så här skriver Smålandsposten den 27 mars:
Vecka efter vecka kommer de till Arlanda: 30 ensamkommande flyktingbarn från framför allt de kurdiska delarna av Irak, det av klaner sönderkrigade Somalia och av krigsherrarna förstörda Afghanistan. Det är framför allt unga män som flyr eller av föräldrar skickas från väpnade konflikter och strider.
Den gamla bilden av ensamma barn, inte sällan kopplad till människohandel och trafficking lever kvar, men gruppen domineras i dag av mer socialt etablerade och självständiga unga män.
I samma text talar man rutinmässigt om ”ensamkommande flyktingbarn” men konstaterar i nästa andetag att det handlar om ”självständiga unga män”. Det här sättet att rapportera och göra allmänheten konfunderad gäller absolut inte bara Smålandsposten utan de flesta medier. Medierna – alla medier – borde vara tydliga med hur de rapporterar och inte lite slarvigt mynta uttryck som inte har stöd i verkligheten.