Nej till stormoské i Helsingfors.
Beslutet var väntat, det kunde knappast bli ett annat. I Finland.
En av de problematiska punkterna för nämnden var frågan om vilket inflytande eventuella finansiärer kunde få på verksamheten. En annan var frågan om vilka finansiärerna i praktiken skulle vara.
Till skillnad från i Sverige så tänker man i Finland efter före, vilket jag rapporterat om här på bloggen i hundratals texter. På alla områden tänker man efter innan man agerar. Man tänker långsiktigt, man tänker på vad olika beslut kan få för konsekvenser i nästa steg och i nästa. Hur politiska beslut slår mot dem som är regeringens och riksdagens främsta ”målgrupp”, de viktigaste att ta hänsyn till: finländarna själva. Och landet.
En finländsk polis berättade för mig att när polisen informerar asylsökande på mottagningsboenden om vad som gäller i Finland så lägger de till – åtminstone den polisen som berättade det för mig – att:
Det här är vårt land. Vi har kämpat för det i krig och stridit för att vårt land ska vara fritt. Vi kommer aldrig att låta någon annan ta över. Ni har kommit hit för att söka skydd av olika anledningar, ni måste anpassa er till oss och vårt sätt at leva. Annars kan ni inte leva här.
Det är inte ett ordagrant citat, men det är kontentan av vad som sades. Polisen berättade också att just detta togs mycket väl emot av de asylsökande. Tydlighet, klarhet. Auktoritet. Ett folk som är stolt över sitt land och som vet vad krig och strider för frihet betyder. Det har jag hört många gånger genom åren i kontakter med personer som verkar på asylområdet i Finland. Människor som kommer från krigshärjade länder och våldskulturer och som är vana vid auktoriteter uppskattar den finländska rakheten, den totala avsaknaden av dalt. Och man vet också, eftersom det görs mycket tydligt och klart, att den som får avslag ska lämna landet. Gör han inte det frivilligt så blir det med tvång. Oavsett eventuella manifestationer eller annat. lagen finns, lagen ska följas. Det är praktisk ordning och reda på asyl- och migrationsområdet, till skillnad från i Sverige där ordningen och redan är teoretisk men i verkligheten snarare är total oreda och oordning.
Yle rapporterar:
Planerna på en stormoské på Hanaholmen i Sörnäs får ett nej i stadsmiljönämnden. Finansieringen är tänkt att komma från Bahrain, vilket har väckt många frågor. Orsakerna till nämndens negativa hållning är att projektet är omfattande och att det fortfarande finns en rad öppna frågor och osäkerhetsfaktorer förknippade med det, särskilt vad gäller finansieringen.
Finansieringen är tänkt att komma från Bahrain, som har täta förbindelser bland annat med det sunnimuslimska Saudiarabien.
Det här har väckt frågor om vilken form av islam som skulle utövas i moskén, i vilken mån finansiärerna skulle styra dess verksamhet och om det kan finnas en risk för radikalisering.
Även utrikesministeriet anser att uppgifterna om projektets bakgrund och finansiering är mycket bristfälliga och att spänningarna mellan olika trossamfund kan komma att återspeglas på Finland genom mosképrojektet.
Hufvudstadsbladet rapporterar:
Stadsmiljönämnden i Helsingfors hade en diger föredragningslista att beta av under tisdagens möte, där punkt nummer 15 handlade om en eventuell tomtreservering för ett eventuellt stormoskébygge i Sörnäs.
Stadsmiljönämnden i Helsingfors hade en diger föredragningslista att beta av under tisdagens möte, där punkt nummer 15 handlade om en eventuell tomtreservering för ett eventuellt stormoskébygge i Sörnäs.
– När ärendet kom upp var det snabbt avklarat för nämnden var påläst och vi hade utbytt ett och annat e-postmeddelande under dagen. Man kan nästan säga att det var ett historiskt enigt beslut, säger vice ordförande Risto Rautava (Saml).
Politikerna i Helsingfors stad sätter ner fötterna. Wille Rydman, Samlingspartiet:
Vi måste alltid vara väldigt noggranna när det gäller trovärdig finansiering och säkerhetsfrågor som också är väldigt aktuella när det gäller olika slags tolkningar av islamiska religionen.
Veronika Honkasalo från Vänsterförbundet:
Med den information jag har så kan jag inte för tillfället stöda just det här stormosképrojektet.
Marcus Rantala från Svenska Folkpartiet anser att det projekt som stadsstyrelsen hade att ta ställning till innehöll för många frågetecken, särskilt när det gäller finansieringen:
När finansieringen kommer från Bahrain, Saudiarabien är frågan om de kommer att ha ett inflytande på moskéns verksamhet. Frågan är om det skulle vara en moské öppen för alla.
Hufvudstadsbladet igen:
Under mötet kom nämndens ordförande, biträdande borgmästaren för stadsmiljösektorn Anni Sinnemäki (Gröna) ändå med ett motförslag, som nämnden godkände enhälligt.
I sin motivering säger nämnden att det visserligen är viktigt att staden arbetar för att muslimerna i staden har ändamålsenliga lokaler för sin verksamhet, men att det omtalade mosképrojektet är så stort och frågan om finansiering så osäker att det inte finns grund att gå vidare med ärendet. En av de problematiska punkterna för nämnden var frågan om vilket inflytande eventuella finansiärer kunde få på verksamheten. En annan var frågan om vilka finansiärerna i praktiken skulle vara.
Mosképrojektet har mött på motstånd speciellt när det gäller frågan om finansiärernas påverkningsmöjligheter.
Saken är klar. Inga oklara stormosképrojekt i Finland.
