Sista bilden av Affe, som vanligt med mobilen i högsta hugg, på Nytorgsgatan på väg mot Vickys Livs, tagen av mig den 6 maj 2006.
Idag, den 9 maj, är det ett år sedan Affe gick ur tiden. Affe, en populär och älskad Söder-profil. Ett Bajen-fan av stora mått. Affe, som var mångas trygghet och som gjorde sitt och familjens Vickys Livs till en oas på Skånegatan. Affe, som kände alla, som hade ett ord över till alla han mötte. Affe, som tog initiativ till Vickys gosskör och som var en varm, genuin och äkta socialdemokrat av den gamla, hederliga stammen. Affe som plåtade och dokumenterade Söder och som agerade sambandscentral för boende och arbetande i kvarteren runt Skånegatan och själv bodde ett stenkast från butiken. Affe, som var min vän i 17 år.
Jag minns Affe från tiden på AGE kontorsgross där han, tillsammans med sin bror Janne, jobbade i decennier och även där var en naturlig centralgestalt. Envis, egensinnig, gick sin egen väg och satte människor före chefsdirektiv och regler och lagar. Alltid ett vänligt ord till alla, alltid en hjälpande hand till den som behövde det. Affe var en riktig människa.
Den 8 maj för ett år sedan gick Affe upp mot Katarina kyrka, i kvarteren kring Mäster Mikaels gata, för att, som han alltid sa: ”dokumentera” sitt älskade Söder. På eftermiddagen tryckte han ner knappen och tog sitt sista foto och segnade ner på gatan. Dagen efter, den 9 maj, var han borta. Jag saknar honom.
På kvällen gick Janne och jag till minneslunden på Katarina kyrkogård där Affes aska ströddes. Och sedan gick vi till Mäster Mikaelsgatan, till stället där Affe tog sina sista bilder.
Läs historien om Affe och Janne och Vickys Livs. Och min kolumn Folkhemmet dog med Affe i Svenska Dagbladet den 5 juni 2006.