I åratal har människor både inom och utom Migrationsverket klagat på okunniga, oengagerade, slarviga offentliga biträden som utsetts att företräda asylsökande under asylprocessen. Nu har verket upprättat en ”svart lista” över just sådana ombud.
Ekot i Sveriges Radio tar upp frågan om dåliga och slarviga ombud och berättar bland annat om hur asylsökande Yannick Mvembas advokat ”glömde att överklaga beslutet om avvisning”*och hur Yannick Mvemba nu ska utvisas till Kongo-Kinshasa. Det är givetvis alltid hemskt att jurister och advokater slarvar och inkommer med uppgifter för sent eller inte i tillräckligt hög grad sätter sig in i sina klienters ärenden. Lika hemskt på asylområdet som när samma sak sker på andra områden inom rättsväsendet. Men man kan ändå inte lägga all skuld på Migrationsverket!
Reportern på SR frågar Migrationsverkets nya rättschef, Mikael Ribbenvik:
Men ni har förordnat den här advokaten, vad har ni för ansvar för det?
Ribbenvik svarar:
Vi har ansvar för att förordna skickliga och förståndiga biträden.
Vad varken reportern eller Ribbenvik tänkte på är att det mycket ofta är de asylsökande själva som, genom tips från andra asylsökande eller släktingar och vänner som kommit hit tidigare, begär eller kräver att få ett visst offentligt biträde. Enligt bestämmelserna har de rätt att välja biträde själva och verket har – i alla fall hittills – inte kunnat neka dem det. Jag har exempel på hårresande urusla biträden som i hög grad förstört asylutredningar och som varken kunnat skriva eller uttrycka sig korrekt på svenska. Och på biträden som varit berusade vid utredningen. Och biträden som haft över 200 asylärenden samtidigt…
Ofta har alltså dessa dåliga biträden varit begärda av asylsökande efter tipsa från andra. Det kan röra sig om personer från samma land som de asylsökande själva, som de asylsökande tror ska kunna hjälpa dem, inte sällan genom att extra pengar betalas vid sidan om. Eller andra biträden som kanske tidigare varit duktiga och seriösa men som med åren tröttnat och blivit allt mer nonchalanta, men som fortfarande har ett gott rykte bland dem som fått uppehållstillstånd på den tiden då det var betydligt lättare att få det.
Mycket kan man klandra Migrationsverket för, men inte allt! Visst, verket borde ha agerat redan för många år sedan, när frågan om svartlistning av dåliga ombud först var på tapeten. Men även om verket hade lyssnat och en sådan svart lista hade upprättats så hade det inte varit en vaccination mot felaktigheter och underlåtenheter! Även medelbra och riktigt bra jurister och advokater kan missa överklagandetider någon gång; ingen är perfekt.
”Jag ser inte hur vi skulle kunna förutse att en advokat missar att skicka in ett överklagande i rätt tid”, säger Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik. Och det har han helt rätt i.
Vi kan inte ha ett samhälle där allt och alla ska ha ”överrockar” och extra kontrollorgan som kontrollerar dem och sig själva. Det blir en fullständigt grotesk jättebyråkrati som blir omöjlig att hantera. Nej, det är helt enkelt så lätt och så svårt (!) som att alla måste ta ansvar för sina egna handlingar och skärpa sig. Migrationsverket ska kontrollera vilka offentliga biträden verket utser och sedan betala dem för de timmar de lägger ner på ett ärende och inte skära ner i deras räkningar så länge de ter sig rimliga. Jurister och advokater ska inte tillåtas ha 200 ärenden på gång samtidigt och de ska inte heller beviljas anstånd hela tiden, något som idag är satt i system av alltför många och som ökar risken för missar samt förlänger asylprocessen. Migrationsverket måste bli mycket striktare och hårdare när det gäller slentrianmässigt begärda anstånd från ombuden, den hittillsvarande slappheten har alltid varit och är oacceptabel.