Medier hittar idéer på bloggar + nationella minoriteter ska inte mopsa sig

Sveriges Radio har nu gjort en dokumentär om regeringens märkliga sätt att hantera den nationella minoriteten romarnas frågor, som jag har skrivit om i några tidningar (Gotlands Allehanda och Borås Tidning) och även här på min blogg. Journalister på gammelmedier har emellanåt velat få det att framstå som om vi som bloggar inte har något eget att komma med utan bara skriver utifrån vad vi plockar upp i gammelmedierna. Det är helt fel.  Gammelmediejournalister sitter ofta på sina redaktioner och surfar runt på bloggar där de hämtar nya idéer och får nya uppslag som de knappast annars hade fått eftersom de sällan rör sig bland de människor och på de platser som många bloggare – inklusive jag själv – gör. Nämner de någonsin att de fått ”sina” idéer från välskrivna och välinformerade bloggar? En urkorkad fråga, som om svenska journalister någonsin skulle erkänna något sådant!

Nu har som sagt en dokumentärer sänts i SR P4 (5 april 2012): Vitbokens baksida. Det är ju bra och dokumentären var helt okej, den tar bland annat upp det som jag har tagit upp otaliga gånger tidigare. Bra att journalisterna hittar stoff på bloggar! Så här står det bland annat om dokumentären:

På regeringskansliet beslutar integrationsminister Erik Ullenhag att Arbetsmarknadsdepartementet ska göra en vitbok om romer. Men vad betyder vitboken – om Sveriges övergrepp mot en folkgrupp – och vad får den för konsekvenser för dem som det handlar om?

Erland Kaldaras Nikolizsson, ordförande för Romska ungdomsförbundet i Malmö, berättar om hur glädjen förvandlades till besvikelse när han i efterhand förstod att de själva inte skulle få vara så delaktiga i att berätta sin historia.

Så här skrev jag bland annat i min artikel Om att kuva en nationell minoritet (20 juli 2011):

Romerna vill ha konkret och praktisk hjälp – som att lära sig läsa en kalender och göra studiebesök på dagis med mera*, sådant som är självklarheter för majoritetsbefolkningen – inte en Sanningskommission, inte ett Romskt sekretariat med svensk ledning (Maria Leissner) som ska fortsätta diskutera, samråda och skriva fina deklarationer i 20 år framåt till en kostnad av omkring 80 miljoner kronor per år. Rosita Grönfors, ordförande i Romska kvinnojouren,

”Det fungerar inte om inte romerna själva får bestämma om sina egna angelägenheter utan folk från majoritetsbefolkningen bara läser upp deras rättigheter. Romerna måste ges eget ansvar så att de kan bli en del av samhället.”
———————-
När statssekreterare Jasenko Selimovic inte fick det bifall regeringen ville ha gällande inrättandet av sitt sekretariat sade han, enligt de tre romerna, att han aldrig varit med om att någon grupp har tackat nej till pengar och inte vill ta emot en insats för cirka 80 miljoner kronor per år. Och att om romerna inte vill ta emot regeringens stöd via en etablering av ett Sekretariat för romska frågor, så kan den komma att satsa på judar i stället och ”därmed är er åsikt irrelevant”. Vidare sade han att regeringen ändå – trots romernas motvilja och oavsett om de stöder förslaget eller inte – kommer att etablera sitt sekretariat. Och att de tre romerna inte kommer att få ta del av de resurser och åtgärder som sedan erbjuds.

Beklämda och överkörda gick romerna från mötet. Vad som händer nu vet ingen. Allra minst romerna själva. Men de har skickat in en protestlista till regeringen med 13 600 namnunderskrifter samt bett om hjälp av Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg.

Statssekreterare Selimovic fann sig föranlåten att i kraft av sin maktposition gå ut hårt med ett otrevligt men meningslöst försök att smutskasta mig (= budbäraren) – när jag i själva verket citerade romerna –  i en replik som fick rubriken Wager sprider misstro och myter (26 juli 2011).

Den 27 juli 2011 fick jag dock, som sig bör eftersom jag startat debatten, sista ordet och skrev en kort slutreplik med rubriken: Selimovic ignorerar dem det gäller. Bland annat: