Det kan uppfattas som en aning otydligt för den del av allmänheten som inte är bevandrad i asyleriets irrgångar, när Sveriges Radio rapporterar om att ”irakier ser sig tvingade till frivillighet”. Det här är komplicerade frågor, därför behövs också extra stor tydlighet och klarhet från mediernas sida, så att människor kan bilda sig en uppfattning på så goda grunder som möjligt.
1) Den som av både Migrationsverket och Migrationsdomstolen har fått avslag på sin ansökan om att få stanna i Sverige, ska lämna landet. Givetvis, eftersom asylprocessen ju har haft sin gång och eftersom beslutet inte kan överklagas efter att Migrationsdomstolen sagt sitt, och det därmed är slutgiltigt och har vunnit laga kraft. Det spelar ingen roll vad personen ifråga tycker om beslutet, beslutet är fattat och innebär att man inte har rätt att stanna kvar i landet. Något möjlighet att ”frivilligt” välja att lämna landet eller att stanna kvar finns alltså inte. Vad medierna menar när de talar om ”frivilligt” är att utvisade antingen reser tillbaka så som beslutet säger att de måste eller att de, om de vägrar följa ett lagakraftvunnet beslut, utvisas med hjälp av polisen.
2) En helt annan sak är att asylsökande kan tycka att besluten i deras ärenden är felaktiga. Beslut i asylprocessen kan, precis som i andra rättsliga processer, faktiskt vara det. Men en dom som avkunnats och prövats på alla de sätt som finns inom svenskt rättsväsende och som har vunnit laga kraft, står fast. Många är missnöjda med Migrationsverkets och sedan Migrationsdomstolens (och i mycket speciella fall Migrationsöverdomstolens) beslut. Man kanske inte vill eller anser sig kunna lämna Sverige, men på samma sätt som andra lagar måste följas så måste också utlänningslagen följas. Det är inte upp till asylsökande att, efter att deras ärende avgjorts i alla instanser och de fått avslag på sina ansökningar, själva ändå välja att stanna kvar!
Man ska inte vare sig uppmuntra eller eftersträva anarki på asylområdet, lagar ska tillämpas och lagar ska följas. Lagen är ett fundament i en fungerande demokrati och den ska gälla för alla. Det förutsätter dock en gedigen utbildning och stora kunskaper hos dem som har att avkunna domar och fatta beslut som får livsavgörande betydelse för människor – i detta fall de asylsökande – och stor betydelse för det svenska samhället. Finns den kompetensen hos alla beslutsfattare (och föredragande) inom Migrationsverket och Migrationsdomstolen?
Det man kan göra om man anser att lagen är felaktig är att arbeta för en förändring av lagstiftningen, och utlänninsglagen har ändrats och processen likaså, genom åren. T.ex. försvann den så starkt kritiserade Utlänningsnämnden och ersattes av domstolsprövning för ett antal år sedan. Också andra förändringar har gjorts, bland annat att det nu ges en liten möjlighet för arbetande asylsökande att ”byta spår” till arbetskraftsinvandring. En undantagsregel som är tämligen strikt, men i alla fall.
Och om man anser att det finns grava felaktigheter – och man kan styrka dem – i ett beslut som fattats, kan man begära att Migrationsverket öppnar ärendet en gång till och ser över det. Men det sker givetvis i ytterst få fall och kan inte bli en ny ”överprövningsväg” för alla som är missnöjda. Det är i enstaka, ytterst få fall, som verket undantagsvis kan göra så. I övrigt är det som inom resten av rättsväsendet att domar och beslut som gått igenom hela rättskedjan står fast och ändras inte för att enskilda eller vissa grupper tycker att besluten borde vara annorlunda.
Alltså: Regering och riksdag har stiftat utlänningslagen. Migrationsverket tolkar den. Migrationsdomstolarna prövar överklaganden från människor som är missnöjda med verkets beslut. Beslut som står fast ska efterlevas, det finns ingen ”frivillighet” för den som har fått ett beslut om utvisning. Det finns bara två olika sätt att lämna Sverige: med ett återvändandebidrag i fickan (gäller f.n. Irak och Afghanistan) och utan poliseskort eller utan återvändandebidrag och med det tvång som situationen kräver i form av eskort av polis och personal från Kriminalvårdens transporttjänst och eventuellt tvångsmedel som handklovar för att det inte ska uppstå våld och blodvite. Detta andra sätt är inte särskilt attraktivt (men ibland enda sättet) och det är också mycket dyrt och därför säger Migrationsverkets personal just exakt det som citeras i Ekot om att ”det är bättre att återvända frivilligt” och att ”du har inget val”. Och det är helt riktigt, helt sant: man har inget val, man måste lämna landet. Hur fel man än tycker att beslutet är och hur ogärna man än vill lämna Sverige.
En helt annan sak är att kristna som förföljs i Irak inte borde utvisas…
© Copyright denna blogg! Vid citat ur denna och andra texter här på bloggen, ange källa och länka hit så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord eller meningar.