Det skriver ett antal professorer i en artikel på DN Debatt idag, den 21 september 2008, läs den!
I artikeln görs en del jämförelser med Finland där något sådant som ”klasstillhörighet” inte har någon betydelse när det gäller elevernas kunskaper. Jag förstår inte heller riktigt vad som menas med ”klasstillhörighet” i Sverige. Man talar väldigt mycket – fortfarande år 2008 – om ”klasser” och ”klasstillhörighet” och ”arbetarklass”, men ingen kan ge ett klar och tydligt besked om vilka som hör till vilka klasser och varför. Däremot talar ingen, inte heller professorerna, om vad den enorma invandring som skett till Sverige har för betydelse när det gäller skolresultaten. En bloggläsare skriver så här i ett mejl:
Däremot talar de inte tydligt om att Sverige, till skillnad från Finland, har haft en massiv invandring. I Ungdomsstyrelsens rapport 2007:6 kan man läsa att elever med utländsk bakgrund generellt – obs! inte på individnivå – är sämre i allt. Kanske borde debattörerna ta fram det och fråga vad det får för framtida konsekvenser.
Professorerna belyser inte hela situationen på skolområdet på ett rakt och öppet sätt. Det gör ingen annan heller, och det är mycket, mycket märkligt. Men slutorden i professorernas debattartikel är förstås lätta att till 100 % hålla med om:
Efter att ha tagit del av den senaste tidens debatt om skolan finner vi ingen anledning till lugn när det gäller svenska skolan.
Till slut: på skolans område liksom på de flesta andra områden (asyl, polisen, rättsväsende etc) funderar, diskuterar, debatterar och utreder Sverige medan Finland gör. Där ligger en stor skillnad mellan de två grannländerna. Sverige är alltså ett debatterande men synnerligen handlingsokraftigt och individansvarslöst land, ett land där ”nånannanismen” är förhärskande och man själv inte bär skuld till någonting. Ett land där människor kan stanna illegalt och kräva sjukvård och kollektivavtalsenliga löner och där man kan sparka ihjäl en liggande pojke och ”bestraffas” med 100 timmar samhällstjänst, ”vård i hemmet” eller ett antal månader på ett ungdomsvårdshem. Ett land där dåliga skolresultat alltid, alltid är någon annans fel än elevens eller själva skolans eller den enskilde lärarens, men där alla faktiska orsaker inte skärskådas och läggs upp på bordet.