Sveriges Television rapporterade den 5 augusti om att Flyktingbarn skär sig själva.
Varför talar ingen på myndighetshåll som har med ensamkommande unga som söker asyl med de finska krigsbarnen? De kan berätta vad den största orsaken är till att man mår dåligt! Så här står det bland annat på deras sajt:
Under andra världskriget, åren 1939-1945, evakuerades 70 000 barn från Finland till Sverige på svenskt initiativ. Viljan att hjälpa var stor och de flesta barn kom till bra hem.
Barnen var i åldern 0-14 år och kom ensamma eller i syskongrupper, alla med adresslapp om halsen. De rycktes upp från sina hem och placerades hos främmande människor med ett främmande språk i en främmande miljö. Separationen, som i många fall upprepades, gav svårläkta sår i själen. Erfarenheterna har lagrats i tystnad i mer än 50 år.
Att skickas bort av sina föräldrar till ett fullständigt främmande land är oerhört traumatiskt. De finska krigsbarnen har inte kommit över det på 60 år. De här ensamkommande barnen och ungdomarna som kommer hit nu, från samhällssystem som är så totalt annorlunda och från länder som ligger så långt borta, har dessutom en stor press på sig att fixa ett nytt liv åt hela familjen… Inte undra på att de skär sig!
Det måste fattas snabbare beslut hos Migrationsverket och Migrationsdomstolarna när de gäller ensamkommande, minderåriga (och påstått minderåriga) asylsökande. Eftersom en majoritet av dem knappast har egna asylskäl bör de så fort som möjligt återsändas till sina hemländer. Det finns ingen anledning att de ska må dåligt här i Sverige under en kostsam och jobbig asylprocess som ändå i de festa fall torde (borde) leda till att de inte har skäl att stanna i Sverige. De bör så snabbt som möjligt återförenas med sina föräldrar eller annan släkt i sina hemländer. Hjälp att hitta föräldrarna, om de unga inte medverkar till att få kontakt med dem, kan begäras från deras respektive lands ambassader.