Statsminister Jyrki Katainen (Saml.):

Vi har läst offentlighetslagen och kommit till att avtalet om säkerheter mellan Finland och Grekland kan hållas hemligt.

Sannfinländarnas ordförande Timo Soini har hotat med att partiet lämna in ett klagomål till justitiekanslern angående hemlighållandet av avtalet. Katainen säger att det var de grekiska bankerna som krävde att avtalet hålls hemligt. Också Antti Kaikkonen (C) kräver att avtalet offentliggörs. Kaikkonen är också viceordförande för Stora utskottet som sköter EU-ärenden. Han anser att avtalet borde bli offentligt eftersom det inte ser ut att finnas tillräckligt med hållbara argument för ett hemlighållande:

Om avtalet offentliggörs får man också en möjlighet att granska det ingående. Trots att vi redan nu vet en hel del om innehållet är det egentliga pris som Finland betalar för säkerheterna ännu höljt i dunkel.  Om avtalet är så bra som det påstås finns det ju ingen orsak att hemlighålla det.

Inrikesminister Päivi Räsänen (KD) motsätter sig nedskärningar i hemvårdsstödet. Räsänen skriver om frågan i sin blogg och anser att en förkortning av hemvårdsstödet öka kostnaderna för den kommunala dagvården. Hon skriver att en nedskärning i stödet vore ett felaktigt familjepolitiskt budskap eftersom nativiteten sjunkit vilket lett till att befolkningen åldras. Räsänen tycker den viktigaste motiveringen till hemvårdsstöd för barn under tre år är vad som är bäst för barnen och skriver i sin blogg_

Små barn ska ha rätt till sin egen förälders famn.

Från och med i torsdags får de som är under18 år inte ha snus eller cigarretter på sig. Tobakslagen för landskapet Åland har ändrats och förbjuder nu minderåriga att inneha tobaksprodukter.
Hittills har det inte varit tillåtet att sälja tobaksprodukter till en person som inte har fyllt 18 år, nu blir det också förbjudet att överlåta tobak till minderåriga.

Den åländska tobakslagen är från 1978 och har ändrats ett flertal gånger. De nya förbuden baserar sig på ett förslag som lagtingsman Åke Mattsson (Lib) gjorde i lagtinget i september i fjol.

Med republikansk stramhet och traditionsmedveten högtidlighet har Sauli Niinistö tagit över som Republikens president. Överlåtelsen skedde inför sittande (rättare sagt, stående) riksdag.

Den avgående och den tillträdande presidentens tal var stramt sakliga, i motsats till exempel till traditionen vid ett amerikanskt presidentskifte. Där rör sig presidentens installationstal i de högsta retoriska sfärerna, och varje ord och varje paus analyseras noggrant för att avlockas sina politiska budskap och signaler. Men så är det inte hos oss, presidenternas tal är lågmälda, rakt på sak, tydliga, men ingalunda innehållslösa eller ointressanta.

Niinistö betonade att det finns en gräns mellan samhällets och individens ansvar. Alla har ändå rätt till grundtrygghet, omtanken kan inte läggas ut på entreprenad. För Sauli Niinistö gäller arbetet och arbetsmoralen, finländaren som gör sin plikt utan att göra väsen av sig, och som med sitt arbete bygger landet. Samtidigt hyllade han nytänkarna, dem som ser utvägar där ingen annan gör det.

Kärnan i Sauli Niinistös budskap kan enklast sammanfattas som klassiska borgerliga dygder. De har ingenting att göra med nyliberal individualism, penningdyrkan, själviskhet och hänsynslöshet, de går tillbaka till djupare skikt i det europeiska samhälls- och kulturbygget. Installationstalet visade att han står på en stabil värdegrund, som han helt eller delvis delar med de flesta finländare.

Sauli Niinistö har alla möjligheter att bli hörd när han vill säga någonting.