Ytterligare en migga om Migrationsverkets hantering av syriska asylsökande – och i vissa fall påstådda syriska asylsökande – med flera:
Jag tycker att det görs bra utredningar på min enhet. Syriernas id-handlingar kontrolleras noga och om de inte har id-handlingar görs det alltid språkanalys. Även deras bakgrund kontrolleras så noga som det är möjligt för att utesluta att de begått krigsbrott eller skulle kunna utgöra säkerhetsrisk och är det så lämnas ärendet till Internationella åklagarkammaren eller till SÄK.
På senare tid har jag börjat undra över om ifall till synes äkta syriska pass ändå kan vara köpta. Kriget har varat länge nu och vi har ingen aning om hur passmyndigheten fungerar eller inte fungerar i Syrien. Det kommer en hel del ”falska” syrier från grannländerna och det kommer också syrier som även är medborgare i andra länder, som alltså har dubbelt medborgarskap och dem kommer vi inte åt om de själva inte berättar att de har dubbelt medborgarskap.
Ändå tycker jag att vi gör bra utredningar när det gäller syrier, åtminstone jämfört med hur det går till när en person säger sig komma från Eritrea. Där görs det knappt någon utredning alls utan PUT och flyktingförklaring beviljas närmast omgående och rutinmässigt och utan att några som helst id-handlingar uppvisats. Ibland till och med fast personen inte ens klarat av språkanalysen…
Det som miggan skriver i inlägget En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” är sant. Men hur kan vi komma åt detta? Det gäller inte enbart syrier, vi har flera ”eritreaner” som inte vet någonting om Eritrea och som tappat sina handlingar och vilkas enda merit är att de talar språket. De får också PUT trots att vi, efter att ha talat med dem, vet att de bott hela sitt liv i något annat land där de sannolikt är medborgare. Men hur ska vi kunna gissa vilket land det är? Det kan vi inte, utan vi måste pröva deras asylskäl mot Eritrea vilket alltid leder till PUT.
Om vi inte beviljar PUT måste vi skriva avslag och förena det med en utvisning. Till vilket land kan vi utvisa en person som vi vet inte kommer från Syrien eller Eritrea, samtidigt som vi inte har en aning om varifrån personen kommer? Språkanalyser är inte till någon nytta i dessa fall. Naturligtvis kan en person som vuxit upp med syriska föräldrar exempelvis i Armenien ändå tala arabiska med sina föräldrars dialekt.
Kommentar: Tycker Sveriges statsminister att den här ordningen är okej? Tycker svenska folket att den är det?