En migga om tvångsäktenskap:
Det finns nu ett nytt lagförslag mot tvångsgifte. Det är bra, men jag förstår inte hur det är tänkta att det ska kunna tillämpas.
Vi som jobbar på MIG kan inte förhindra tvångsgiftermål lika lite som ambassadanställda kan det. Om en person som är 18 år gammal eller äldre vill hämta hit en maka/make så kan MIG eller en ambassad inte göra mycket mer än att fråga om det hela är frivilligt. Och naturligtvis alla säger alla att det är frivilligt, det är så hederskulturen fungerar.
Det finns inte en chans att en förtryckt ung person under en kort intervju plötsligt skulle öppna sitt hjärta för oss och be om hjälp! Men, jag har fått anonyma samtal från personer som frågat hur man, som referent, kan avstyra att personen som man blivit tvångsgift med får tillstånd att komma hit. Och jag svarar alltid att det bästa sättet är att inte komma till intervjun hos MIG. Och inte komma på nästa kallelse heller. Då avskrivs det hela. Det fungerar inte heller optimalt, om man lever i en hederskultur, men är ändå en bättre lösning än att man skulle komma till MIG och berätta om sin familj och om tvånget. Då har man inte längre några val, då gör MIG en anmälan, man blir isolerad och familjen hämnas på den som talat bredvid mun.
Det kan ändå vara bra att tvångsgifte blir brott. För dem som redan är här och tvingats gifta sig och för dem kommit hit som tvångsgifta. Men det är så dags då. Jag känner ett par som var kusiner och inte ville gifta sig med varandra men tvingades till det av sina familjer. De fick två barn på tre år som båda dog p.g.a. av det genetiska arvet som man får genom kusingiften (inaveln) som pågått i minst hundra år. De här kusinerna skildes och referenten, en svenskfödd kille som hade två barn med sin svenska flickvän, gick lättad tillbaka till sin svenska familj. Hustrun kunde inte åka tillbaka till hemlandet eftersom hon nu var frånskild och ”förbrukad” vid 22 års ålder. Hon hade PUT men kunde inte språket och ingen ville kännas vid henne. Familjen lyckades till slut gifta bort henne med en femtio år gammal änkling (en släkting) med tre tonårsbarn, som bodde i Danmark. Jag hoppas att hon är lycklig.
Men jag vill också säga att arrangerade giftermål inte alltid är detsamma som tvångsgifte. Det är inte alla gånger så, att man träffar en partner och att det ”klickar” vid första ögonkastet. Man kanske får förslag från sina föräldrar eller söker på nätet och man söker då en make/maka från sitt hemland, någon som passar ens familj och dess värderingar. Och sedan godtar båda familjerna det hela och det blir bröllop.
Många länder delar inte vår syn på kärlek och äktenskap och även i Sverige hade man förr i tiden en mer pragmatisk syn och äktenskap arrangerades.
Givetvis är det ändå så att alla måste få välja sin partner och ingen ska tvingas till äktenskap mot sin vilja.
Jag hoppas att lagförslaget inte blir ett slag i luften. Men för att det inte ska bli det så måste vi på MIG få verktyg att förhindra tvångsgifte, för att kväva det redan i sin linda! Men hur, det vet jag inte…
