En migga om med stor sannolikhet köpta asylhistorier:
Journalister och ”tyckare” i asylfrågor borde prya hos oss på Migrationsverket några veckor. Då skulle de se vilken typ av ärenden vi har att hantera.
Någon enstaka gång får vi äran att intervjua asylsökande som faktiskt har unika skyddsskäl som de också kan bevisa. Alla andra gånger hör vi samma historia om och om igen, historier som nästan varje sökande uppenbart har köpt av någon asylresebyrå.
Viseringsfria albaner som ”turistat” i tre månader i Sverige söker plötsligt asyl för att de är ”hotade av blodshämnd eller hedersmord”. Det kan kanske finnas någon alban som är hotad av blodshämnd eller hedersmord, men när alla sökande kommer med samma historia och samma förfalskade handlingar till stöd för sina ansökningar – och dessutom efter att först ha ”turistat” här i tre månader – så känns det lite trist.
Afrikaner kommer på att ”de är homosexuella eller att de arbetat för homosexuellas rättigheter”. Det finns säkert sådana personer i Afrika, men de skulle knappast ansöka om asyl här, med förfalskade dokument och med en berättelse som inte håller ihop.
Ensamkommande ”barn” från Afghanistan orkar jag knappt ens nämna. Alla, varenda en, är från Ghazni, vilket är det enda de vet, förutom att de också alla är 17 år. De vet inget mer eftersom de är uppvuxna i Iran.
För påstådda eritreaner och somalier räcker det att de talar något språk som förekommer i Eritrea eller i Somalia (och i en massa andra länder…) så ges de PUT.
Så här ser det ut.
