En migga:
Migrationsverket anställda, vi på golvet, jobbar med myndighetsutövning som i de flesta fall betyder att vi måste utvisa människor. Vilket vår ledning är helt införstådd med. Om vi helt plötsligt började bevilja PUT till alla våra ”kunder” så skulle vi bli avskedade. Vi har lagar att följa och några av oss har svårt att fångas av euforin från ledningen.
Under min tid på verket (ca 12, 13 år) så har det aldrig varit mindre rättssäkerhet för de sökande än nu. Alla ärenden måste avgöras på tre månader, annars är vi inte ”lean”.
Min åsikt är är att allting har blivit värre med den s.k. lean-metoden. Själva idén med att vi skulle snabba på hanteringen av asylärenden var nog bra, men nu sitter vi här med ärenden som vi ärvt av personer som jobbade på verket en kort tid och sedan inte orkade mer. Personer som inte klarade av att utreda asylärenden.
Hur ska vi kunna skriva beslut i dessa ärvda ärenden? Det går ju inte! Om jag skulle följa den s.k. lean-metoden, så hade man låtit mig träffa varenda asylsökande som jag skulle skriva beslut om. Det har jag aldrig haft några problem med. Men nu tvingas jag skriva utvisningsbeslut i ärenden där jag inte ens vet varifrån den sökande kommer, så dåligt utredda är de. Dessa ärenden återförvisas oftast av domstolen, tillbaka till oss, men då behöver jag inte ta hand om dem i alla fall…
Min kommentar: Läs boken!