Det kom ett mejl för en person som arbetar på ett hem för påstått ensamkommande (långt ifrån alla kommer ensamma…) faktiskt minderåriga (många är under 18 år) och påstått minderåriga (många är över 18 år) asylsökande unga. Detta är del 1 av hennes text som handlar om det som avhandlas i texten You’re damned if you do, you’re damned if you don’t:
Jag läste din text som handlar om att Migrationsverket i media påstods ha gillrat en fälla mot en asylsökande i verkets lokaler.
Det låt som ett avsnitt ur The Twilight Zone! Personal på enheten menar alltså att det är fel att myndigheten samarbetar med andra myndigheter? Att det är fel när man gör det som är rätt både för Sverige och personen i fråga?! Hur tänker man då? Är inte den här situationen ett direkt bevis på varför vår asylpolitik har havererat? Att anställda på en ”migrationsmyndighet” motsätter sig att polisen gör sitt jobb men även att deras egen myndighet gör sitt jobb. Detta är helt absurt. Sådant här existerar inte i andra länder. Tänk er detta scenario i USA! Där skulle de anställda få gå direkt.
Chefen på den enhet på Migrationsverket där det hela inträffade bör se över om det jobbar människor på enheten som är direkt olämpliga för uppdraget. Det kanske handlar om fenomenet ”not in my backyard”. Det är okej att polisen tar personer i förvar någon annanstans (!), men ”inte på vårat kontor”. För då blir det känslosamt (så hemskt!) och den asylsökanden kanske inte litar på oss (så hemskt!) och han kanske tycker att vi är dumma (så hemskt!). Men personalen måste väl inse att den jobbar för en i princip juridisk institution, en statlig myndighet där besluten lutar sig mot svensk lag? Varför ser den sig inte som en del av rättsväsendet och utgår från att man ska följa stiftade lagar och samarbeta mellan myndigheter för att skydda Sverige och Sveriges intressen.
Kanske jämför personalen på Migrationsverket sitt verk med andra statliga myndigheter som Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen? Jag har en krypande känsla av att det är precis det de gör. ”Jag är ju bara en statligt anställd. Jobbiga bedömningar får någon annan göra”.
Detta får mig att tänka på en annan sak…
Läs del 2 (som kommer snart) av texten från samma person.