Borgerliga och icke-borgerliga regeringar har envetet begåvat den här mannen med den ena topposten efter den andra.
När mejlskandalen på Försäkringskassan briserade i maj 2014, uttalade dåvarande socialförsäkringsminister Ulf Kristersson att regeringen fortfarande hade fullt förtroende för Dan Eliasson. Och sedan utnämndes Eliasson till rikspolischef… På Migrationsverket var hans framfart inte populär och hans lean-experiment och diverse andra påhitt kunde det statliga verket ha klarat sig utan. Och nu, inom Polisen, är missnöjet vad jag förstår, monumentalt. Men Eliasson klarar sig alltid, det kommer inte att dröja länge innan han får nästa toppost någonstans.
Det har skrivits en hel del här på bloggen om mannen som nu – ett halvår för sent och bara för att det hela kommit ut i offentligheten – ska utreda varför polisen mörkade uppgifterna om de allvarliga sexövergreppen mot unga flickor på en festival i Stockholm. Om mannen som har lämnat en mängd trista spår efter sig var än han farit fram, men ändå placerats på den ena livsviktiga (för samhället, för folket) chefspositionen efter den andra. Om mannen som strax efter kl 22.00 den 27 februari 2014 twittrade:
Svajigt under lång tid – 7 april 2014
Här är en kavalkad av vad miggor, Försäkringskasseanställda och jag har skrivit om här på bloggen om före detta generaldirektörens på Migrationsverket, numera dito på Försäkringskassan, Dan Eliasson (den högst betalde generaldirektören i Sverige) öden och äventyr.
Dessutom:
Vad hände med begreppet ”likhet inför lagen”? Har det redan hamnat i historiens floskellåda? – 26 november 2014
Kort utdrag ur texten: Gör gärna tankeexperimentet att en handläggare eller en beslutsfattare på Försäkringskassan hade gjort vad dess generaldirektör gjorde. Skulle inte den personen – i stället för att JO-anmälas – ha polisanmälts för ”egenmäktigt förfarande” eller bedrägligt förfarande” eller ”undanröjande av bevismaterial” eller något annat liknande, som säkert någon jurist kan formulera juridiskt korrekt?