Läs först inlägget Besök i Skåne på två sinsemellan mycket olika boenden.
Blinkarp lilla stjärna där. Del 1.
Vi, Edward Nordén, jordbrukare och fritidspolitiker i Centerpartiet i Svalövs kommun; Gunnar Axén, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, och jag, åkte till asylboendet Blinkarp i Röstånga, drivet av Attendo AB, för att med egna ögon se hur det ser ut och med en förhoppning om att få kontakt med en del av dem som bor där. När vi hade parkerat bilen såg vi att en klunga om fem, sex mån stod vid en stor sten utanför ingången till innergården, runt vilken fyra hus var grupperade i en fyrkant. Det var mycket lätt att få kontakt med dem, alla ville prata, alla tycktes glada över att få ett välkommet avbrottet i vardagen. De var inte så många, först en handfull, sedan anslöt sig några till. Anledningen till att inte särskilt många, bara kanske ett tiotal, var ute och uppe, var att de andra höll sig inne och vilade eftersom det är Ramadan.
Medan vi stod och berättade vilka vi var och varför vi var där och bekantade oss med varandra, kom en person fram som presenterade sig som en av Attendos anställda och undrade om vi hade problem (?) och om vi behövde hans hjälp på något sätt. Vi hälsade på honom och förklarade att vi inte hade några problem och inte behövde hjälp och efter att vi talat om vilka vi var och att vi ville prata med männen som bodde där, avlägsnade han sig. ”Vi serverar lunch klockan tolv; mellan klockan tolv och klockan ett”, sa han och vi lovade respektera tiden.
Efter en stund visade männen, samtliga syrier (syriska kurder och en kristen), oss huset med det vackra namnet Östan, som de bor i. Genom en smal, linoleummattekorridor med ett antal dörrar med kodlås på var sida om korridoren, kom vi in i vad som skulle föreställa ett vardagsrum eller samlingsrum. Några slitna och fula soffor, ett bord, en bänk med en ganska stor tv. Och ett skåp på vilket det stod några paket med bland annat dadlar, som männen bjöd oss på. Inget annat. Kalt, otrivsamt, fuktigt och dålig luft. Det var en mycket, mycket varm dag, vilket nog var en del av förklaringen till den mycket tryckande atmosfären inomhus, men att rummet var synnerligen otrivsamt hade inget med vädret att göra.
Ytterligare några boende som hört att vi var där och anslutit sig, var ivriga att få prata. Mest att säga hade till en början Sati, som pratade så mycket och hade så många frågor, att mannen som tolkade hade svårt att hänga med. Avbrottet i tristessen var verkligen mycket välkommet, samtliga var öppna och alla sa, nästan med en mun, att de var oerhört tacksamma mot Sverige som tagit emot dem, att det kändes mycket bra att vara i trygghet, fjärran från den osäkra och instabila situation som råder i delar av Syrien (”Dock inte i hela landet”, påpekade en man som jag pratade enskilt med en stund).
Jag bad at
t få se rummen de bor i. Issam, som redan hade fått PUT men inte kommit vidare från transitboendet, visade mig två av dem. Ett var kanske – svårt att veta exakt, vi mätte inte – 14-16 kvm. ”This is the bigger room”, sa han lite generat, ”there are two rooms like this, the rest are smaller”, och öppnade sedan dörren till ett annat rum, se bilden Det var troligen inte mer än högst 12 kvm och utrymmet mellan de två tvåvåningssängarna var inte ens en meter. Här lever alltså fyra för varandra främmande, män i månader… Edward Nordén trodde inte att man, enligt svenska djurhållningsregler, ens skulle få hålla fyra grisar i ett sådant utrymme: ”Fyra grisar på 2-3 kvadratmeters yta var att röra sig på. Inte lagligt. 10-12 kvm kan vara lagligt.” Det var, ärligt talat, inte en vacker syn. Jag kan tycka att det är okej under rådande katastrofala situation där det kommer så många asylsökande varje dag, varje vecka i en aldrig sinande utan bara ökande ström, att man tillfälligt kan bo så här. Är det kris så är det och då blir det inte möjligt att erbjuda något stjärnboende. Men här fanns män som varit på Blinkarp i ett halvår, någon eller några hade – enligt männen vi pratade med, varit där uppemot ett år.
Så här står det i Migrationsverkets kravspecifikation för att lokaler ska bli godkända som asylboenden, vilket torde innebära att rum där fyra personer ska bo måste vara minst 20 kvm stora:
Efter en stund flyttade vi ut på gården när den stillastående, varma luften inomhus blev för svår. På gården fanns en bänk av plankor som var – om jag minns rätt, – åttkantig och var byggd runt en plantering. Där var bra att sitta, det fläktade lite och alla fick plats, även om många valde att bli stående. Vi undrade hur många som fanns på boendet, någon sa ”150”. Vi vet inte om det stämmer, men det ska vi ta reda på genom samtal med Attendo. Boendet sägs på Attendos hemsida ha platser för 135 personer. Eftersom det är Ramadan och många – inte alla – fastar och därför låg och sov under dagen, var det lugnt och fridfullt och inte så många som rörde sig utomhus.
När artigheter och vackra ord om Sveriges mottagande av syrier hade uttalats, kom också en hel del andra saker upp. Några frågade varför andra, som kanske kommit senare än de själva, snabbare hade fått permanenta uppehållstillstånd (PUT). En man undrade hur länge han skulle vänta på att skickas till Tyskland, dit han hade kommit först med visum. Han var helt införstådd med, och förstod, reglerna om att hans ansökan ska prövas i det första Schengenlandet en asylsökande kommer till och tyckte att hans fem månader i Sverige var en alldeles för lång tid när han ändå inte skulle stanna här. ”Why I am still here? Why Sweden is not sending me to Germany? It costs money to keep me here, why Sweden keep me here and not send me to Germany?”, undrade en här välutbildade mannen (jag tror han var elektroingenjör). Vi kunde inte svara…
Fortsättning följer i Blinkarp lilla stjärna där. Del 2.
Här är två artiklar om Blinkarps asylboende:
170 asylsökande placeras i Blinkarp – 5 juni 2012 Skånskan
Möte på asylboende efter bussproblem i Röstånga – 28 maj 2013