Vid en presskonferens i Kafkanistans (benämning på Sverige myntas av Thomas Gür) huvudstad fredagen den 23 oktober informerade Socialdemokraterna och Allianspartierna om en uppgörelse vad gäller asylinvandringen. Den omfattar 21 punkter.
Allt och alla kommer nu att kommentera det som överenskommit. Jag kommer att låta det som presenterats sjunka in och fundera över hur jag ser att olika delar av överenskommelsen kommer att ”slå” i verkligheten. För att kunna kommentera vad som nu bestämts måste de 21 punkterna noga läsas och det måste få ta lite tid att fundera på innebörden av dem. Jag avstår därför från att ”snabbkommentera” innehållet i överenskommelsen, utan gör just nu bara några andra korta reflektioner.
Åter upprepar politikerna, denna gång genom Ylva Johansson, S, arbetsmarknadsminister:
Vi måste se till att andra länder inom EU tar sitt ansvar.
Att de inte kan sluta med det! Ta ansvar för Sverige och svenska folket – där har ni mer än nog att syssla med! – och låt andra, kompetenta regeringar ta ansvar för sina länder och sina folk.
Centerpartiets talesperson vänder sig på presskonferensen på arabiska direkt till alla arabisktalande asylsökande och hälsar dem välkomna till Sverige! Dels är detta inte alls rätt tillfälle för en seriös politiker att hälsa en del av alla hitkommande välkomna, dels kommer det också en massa (kanske många fler?) afghaner hit och de talar ju inte arabiska… Det var en barnslig gest som inte hörde hemma i det här allvarliga sammanhanget. Men sådana politiker har Sverige.
Fortsättning följer. Det finns en hel del att sätta sig in i, försöka förstå och se konsekvenserna av.