Här fortsätter publiceringen av blandade texter skrivna av JGU, en man i sina bästa år, lite tilltufsad av livet, lite udda och därför inte helt inne i samhällets vanliga system. Men inte heller helt utanför. Dock ständigt pank och fimpletande, alltid med sin egen syn på saker och ting. Tidigare texter kan läsas under kategorirubriken Texter av JGU i högerspalten.
– Den här tobaken är för blöt och fuktig, den går knappt att röka.
– Det går om du suger ordentligt.
– Jag tycker att jag har varit trött ända sedan jag fick min sjukdom. Orkar inte så mycket. det är inte roligt längre.
– Tja, min sjukdom sitter ju inte i kroppen, men ibland känns det som att den hindrar mej från att leva. Det är inte heller roligt.
Morgonen var grå men utan nederbörd. Om det ginge att göra film av drömmar bara så där rakt av så skulle nog försörjningsproblematiken vara ur världen.
– Vilka små tår du har, sa hon. De når ju knappt ner till marken. Sa hon till honom – annars hade hon pratat med katten en bra stund.
—–
Han hade återigen satt sig i den trista bussen som for rakt fram rakt fram längs den gråa remsa som i vardagligt tal var föregångaren till väg 222. Mycket kunde otvivelaktigt vara mindre illa enligt hans mening inom den för stunden aktuella verksamheten, men "älskling jag saknar dej" var det väl inte läge att klaga just nu.
—–
Hösten hade kommit, och luften var kall och ren. Inte mycket mera än en månad sedan hade det fortfarande varit sommar, men nu frös fuktiga fötter både i staden och i den i jämförelse trista förorten. gula löv och många bruna till följd av det tidigare torra vädret som också gjort att ingen svamp i skogen. Prag låg fortfarande väster om Wien och nästan rakt söderut Balaton.
—–
– 800 miljoner människor svälter kroniskt, och tusen barn i timmen dör på grund av av svält. dygnet runt, året om, sade han.
– Jag vill ha en röd soffa. Mina systrar är jävlars hagalna bägge två – jag blir snart trött på dem!
– Men du själv ganska så glad i att få saker och att ha saker?
– Nej då. Om jag bara får en svart skinnsoffa så är jag nöjd. Jag behöver en ny soffa. Den nya soffan är för liten.
– Jag blir mätt men det smakar ingenting.