På många svenska ambassader råder dåliga arbetsvillkor för lokalanställd personal, de får sämre löner än svenskar och har ofta inga anställningsavtal. Det visar hela 22 av 30 inspektionsrapporter från UD som Ekot gått igenom.

 

På Sveriges ambassad i Tanzania tjänar svenskar med samma uppgifter som tanzanier flerdubbelt mer än sina kolleger. På ambassaden i Ankara har en av de lokalanställda ingen semester. I Peking har de lokalanställda inte fått löneförhöjning på flera år. Det är några exempel på hur Sverige behandlar ”dem”. Trots att (eller, som jag tror: på grund av!) att vi har en himla massa myndigheter och tusentals anställda inom regeringskansliet som ska vara kontrollstationer. Tilltron till allt detta kontrollerande är närmast sjuklig hos den svenska regeringen. Gång efter gång avslöjas hur folk som för länge sedan borde ha fastnat i något av dessa kontrollorgans nät försnillar, lurar, bedrar, utnyttjar. Ändå tror regeringen att problemen kan lösas genom ännu fler kontrollanter i systemet! Nej, lyssna på det som Åke Isaksson, ordförande för ST, facket för statligt anställda på Utrikesdepartementet säger:

 

”Det saknas inte regelverk och instruktioner, bara förmåga och vilja att leva upp till dem.”

 

Och, vill jag tillägga: okorrupta människor som vet skillnad på rätt och fel, mitt och ditt, och som inte hanterar skattemedel som vore de deras egna pengar. Dessa människor måste också klara av att ta eget, personligt ansvar för sina handlingar. Ett avskräckande exempel, en som agerar precis tvärtemot det som Åke Isaksson förespråkar, är Sveriges ambassadör i Tanzania, Torvald Åkesson. Han reagerar med sin gamla ryggmärg och slår genast ifrån sig, han tycker att ”kritiken mot de lokalanställdas villkor och löner på hans ambassad delvis är ogrundad”. Och han säger i Ekot:

 

”Vi beter oss så korrekt som det har gått, med tanke på situationen, och med tanke på förutsättningarna för hur man rekryterar personal. Men det är inte hållbart långsiktigt, så vi ska se över det och rätta till det, men det går inte att rätta till över natten.”

 

UD! Ta hem människan om det här är det bästa han kan åstadkomma! Om han, trots svidande kritik, vidhåller att ”vi beter oss så korrekt som det har gått” och om han inte omedelbart kan rätta till felaktigheterna på den ambassad som han är ansvarig för, då ska han inte vara ambassadör och chef för beskickningen och representera Sverige i ett annat land.

 

Vad säger förresten två av statens många myndigheter som ska ha koll på sådant här: Jämo och DO?

Citera gärna men ange källan!