Under vinjetten Rapporter från Möllan publiceras ögonblicksbilder, berättelser, tankar och funderingar från en person som introducerar sig så här:
Jag bodde på Söder i Stockholm i flera decennier och jag var aldrig rädd vare sig på dagen eller kvällen. Ändå bodde jag mitt i en storstad, Sveriges största stad. När jag tog steget och flyttade till Malmö trodde jag i min enfald att jag flyttade till en ”småstad” , till en minst lika lugn och trygg miljö som i Stockholm. Men jag hade helt fel och jag upplever det som fruktansvärt hur mycket brottslighet och våld jag omges av nu. Livet är mycket otryggt och jag är rädd att det bara kommer att bli värre. Men det finns ljusglimtar också!
Häromdagen uppstod det en vattenläcka i flera kvarter runt Möllan. Som tur var klarade jag mig. När jag stod på min balkong och såg människor med olika hinkar och kärl gå fram och tillbaka för att hämta vatten tänkte jag att ”det är ju inte klokt, här vrider jag på en kran och så sprutar vattnet bara ut medan i många andra länder kan kvinnor få vandra flera timmar för att hämta vatten så de kan överleva. Varför är det så?”
Själv rycker jag på axlarna och säger ”ja, så är det ju bara, jag kan inget göra.” Men kan jag inte göra något konkret så kan jag kanske ändå skänka en liten slant så att man kan gräva en brunn i en by så att de människorna får det lite lättare, eller något annat.
Efter några timmar var vattenläckan fixad och jag kan bara hoppas att mina tankar om att göra något varar mer än just några timmar.