Ansvar” är ordet för dagen. Inte ”skuld”, vilket nog vore mer på sin plats i vissa sammanhang. Inte heller ”personligt ansvar”. Bara ”ansvar”. ”Någon måste ta ansvar för det som hänt”. ”Göran Persson tar ansvar för regeringens oförmågor och inkompetens i samband med tsunami-katastrofen för snart ett år sedan”. Men vad betyder det? Vad innebär och vad innehåller hans och andra regeringsmedlemmars och regeringsanställdas "ansvarstagande"? Ingenting, faktiskt, annat än ord som klingar av ute i tomma intet. ”Ansvar” och ”skuld” borde innebära att något mer händer än att man bara pratar om det, och det gör det inte i här. Och när det gller regeringen Persson då händer ingenting. Då är det ”business as usual” och allt bara rullar på. Allt, utom de huvuden som borde rulla.

Lite i skuggan av katastrofkommissionens rapport och efter några lama uttalanden från oppositionen om ”misstroendevotum”, har nu miljöpartiet också gett sig ut och krävt en avgång. Eller rättare sagt: partiet tycker att regeringen ska sparka generaldirektör Janna Valik för hennes agerande i frågan om de apatiska flyktingbarnen.

Men stopp och belägg! Nu är väl miljöpartiet ute och cyklar (igen) precis som det var när Peter Eriksson gjorde stor skada genom att flera veckor för tidigt uppmana gömda asylsökande att ”komma fram i solen”. För det och andra klumpiga uttalanden borde kanske han själv ha avgått, eller miljöpartiet ha sparkat honom. Att kräva att generaldirektören för Migrationsverket sparkas av regeringen är definitivt att gå för långt i ”ansvarsutkrävande”! Och på vilket sätt skulle något bli bättre om Janna Valik avgick? Vem har miljöpartiet tänkt sig ska bli ny generaldirektör, inte Peter Eriksson, väl? Skulle någon annan generaldirektör kunna vara allestädes närvarande och lägga sig i allt som de anställda gör eller underlåter att göra? Ingen vettig människa och inte ens miljöpartiet-folket kan väl på allvar tycka att en generaldirektör eller övriga i den högsta ledningen ska vara ute på fältet och kontrollera att deras anställda sköter sina jobb? Nej, för då bromsar facket, en generaldirektör – lika lite som en minister – ska inte lägga sig i den dagliga verksamheten, det ska underlydande chefer på olika nivåer göra. Och varje anställd borde också ha ett eget, personligt ansvar att agera om han eller hon upptäcker oegentligheter och missförhållanden. Inkompetens, oförmåga, ovilja, underlåtenhet att göra sitt jobb borde få konsekvenser för varje anställd. Det borde även facket anse och inte hålla, men gör det inte eftersom intresset för inkommande medlemsavgifter och att kunna ange ett högt fackligt medlemsantal är större än vad som är rätt och riktigt. den här bristen på moral och rättstänkande genomsyrar tyvärr en stor del av det (fackliga) svenska samhället och kommer att visa sig än förödande i framtiden än vad den redan på många håll är.

Det finns många direkt olämpliga och inte tillräckligt kunniga och även nonchalanta anställda och mellanchefer inom Migrationsverket, det vet jag av egen och andras erfarenhet av kontakter med dem under snart tio år. Men de avkrävs ytterst sällan, för att inte säga aldrig något ansvar. De skyddas alla av facket som inte tolererar att ens de som bevisligen missköter sitt jobb avskedas.

Att kräva att generaldirektören för Migrationsverket sparkas och ersätts med någon annan som inte heller kan vara allestädes närvarande och övervaka allt är ett slag i luften. Ta i stället itu med ansvarskulturen från grunden inom både statliga verk och myndigheter och inom regeringen och i hela Sverige. Om det går. Om det inte är för sent.