En god vän, låt oss kalla honom Bertil, ringde mig häromdagen. "Du kan väl skriva om det här", sa han och faxade över en inbetalningsavi. På avin stod Kronofogdemyndigheten i Stockholm som betalningsmottagare och min vän Bertil som avsändare, d.v.s. inbetalare. Beloppet som utan dröjsmål skulle betalas in var 1.00. Alltså inte 10.000, inte 1000.00 och inte 100.00 eller ens 10.00 utan 1.00. EN KRONA!"Vad håller de på med?", undrade Bertil. "Ska jag gå till Posten och betala den här avin på en krona så kostar det mig 40 kronor. Och vad har det kostat Kronofogdemyndigheten att ha en anställd som skriver in kronan i systemet och trycker ut avin och ser till att den hamnar i ett kuvert och att kuvertet frankeras? Jag bara undrar", sa Bertil.
Hanteringen av indrivandet av denna enkrona måste kosta en bra slant. Och Bertil, som krävs på slanten, vet inte ens varför han är skyldig Kronofogden detta belopp eftersom myndigheten inte brytt sig om att förklara det.
"Vad händer om jag inte betalar, om jag inte vill betala något som jag inte vet varför jag ska betala det och för att jag tycker att det är löjligt att driva in en krona om man betänker vad det kostar samhället att göra det?", undrar Bertil nu. "Kommer det kanske hem någon liten kostymklädd herre med bakåtslickat hår och portfölj och mäter ut något hemma hos mig, något värt en krona?"
Jag ska skicka en förfrågan till Kronofogdemyndigheten och be dem förklara sina rutiner och även tala om hur mycket hanteringen av indrivningen av en krona kostar oss skattebetalare. Rapport följer…
Mitt förslag är: Avskriv alla småkrav, säg belopp under 50 kronor! Det kostar helt enkelt för mycket att driva in så små summor och en myndighet ska inte slösa med skattemedel.