Sveriges Radio berättar att nu ska nämndemnnakåren föryngras och blandas upp. Det har kommit en ny lag om detta. Lite märkligt att sådant forceras fram genom lagstiftning, när vi ändå är på väg mot just detta på naturlig väg. Att ersättningen till nämndemännen höjs efter 17 år är bra, den borde ha höjts för länge sedan. Men det kan ske utan att lagen ändras.
Att föryngra kåren är ett mål med den nya lagen. Men också att öka andelen nämndemän med invandrarbakgrund. Det har nu satts på pränt i lagboken, säger Britta Lejon:
"Det handlar dels om att vi ställer krav på att man tar hänsyn till att det ska finnas människor med invandrarbakgrund bland nämndemännen."
Varför ska ålder och det faktum att man är född utomlands (eller av utländska föräldrar) vara kriterier för att bli nämndeman? Dessutom, som SRs reporter påpekar, människor som är juridiskt oskolade. Det bådar inte gott för rättssäkerheten (inte för att den verkar vara särskilt god nu heller…) att juridiskt oskolade unga med invandrarbakgrund ska sitta som nämndemän i domstolarna. Det är mer än märkligt att det inte ställs några som helst krav på språk- och juridiska kunskaper! För att förstå och hänga med i det juridiska språket krävs goda kunskaper i svenska och alltför många Sverigefödda svenskar, alltså med svenska som modersmål, klarar inte av att läsa och förstå juridiska texter. Att tro att unga med invandrarbakgrund då skulle göra det så mycket bättre (eller ens alls!) är ju rent obegåvat "Men, strunt i det!", verkar Brita Lejon och andra inblandade tycka. "Huvudsaken att vi befrämjar den heliga integrationen, även om det går ut över rättssäkerheten".
Varför kan inte Sverige göra som andra länder: låta utvecklingen ha sin gång? Det tar ungefär två, tre generationer för inflyttade människor att integreras i ett helt nytt samhälle med en för dem mycket främmande struktur. För en del går det snabbare, det varierar förstås och har mycket att göra med om man får jobb och lär känna svenskar. Den hysteriska svenska "tvångsintegrationen" skadar mer än den gör nytta; skiljer åt mer än för samman.