Som en logisk följd av allt som varit med skattefuskande, svartbetalande, svartbyggande regeringsmedlemmar och andra toppolitiker så måste nu regeringen – och även oppositionen – inse att så här kan det inte fortsätta. För fuskandet och girigheten är ingalunda enbart en moderat företeelse, det är något som skär genom alla samhällsklasser och rör alla, oavsett politisk färg och även dem utan politisk färg.

Sveriges makthavare av alla kulörer kan lära sig av Finland, där alla partier gick samman efter de fruktanvärda krigsåren då delar av landet låg i ruiner och ekonomin var raserad, och byggde upp det så att det nu är ett rikt land, ett mönsterland på många områden. Man insåg att här kan vi inte låta vår egen prestige, vårt eget partis prestige överskugga vad som är bäst för folket, för landet. Vi måste samarbeta i frågor som gäller folkets och rikets bästa. Så föddes den långa traditionen med "regnbågsregeringar" som än idag gäller i Finland. Jag menar att Sverige faktiskt nu är i en sådan kris både vad gäller skatterna, efterlevnaden av lagen och tilltron till rättssystemet, det ineffektivta arbetet i många dyra men onödiga myndigheter, totalhaveriet på asylområdet – att man måste inse att landet håller på att kollapsa. Och då måste alla dra åt samma håll, då måste alla medverka till att försöka få ordning på landet.

Nationalekonomer och andra räknekunniga borde sätta sig ner – för Sveriges bästa! – och göra en estimering av hur stor den svarta ekonomin kan tänkas vara, hur mycket den kan tänkas omsätta. Det är givetvis omöjligt att komma upp med exakta siffror, men någon form av uppskattning kan man göra. När det är klart bör regeringen och oppositionen sätta sig ner tillsammans med räknemänniskorna och kalkylera hur mycket man kan sänka skatterna – alltså jämfört med om man tänker sig att man hade fått in alla de pengar som nu rör sig utanför systemet. Jag tror att resultatet blir förbluffande. Säg att man skulle kunna sänka skatterna till – exempelvis – 15 % för alla som tjänar under ett visst belopp i månaden, säg 50.000 kronor – och 25 % för alla som tjänar över 50.000 kronor. Rakt av. Inga marginaleffekter, inget krångligt. Du deklarerar vad du tjänat och betalar 15 resp 25 % på den inkomsten efter eventuella avdrag för kostnader för inkomsternas förvärvande. Enmansföretagare befrias från sin nuvarande skattebörda på ca 65 % och betalar 15 eller 25 % beroende på hur mycket de tjänar.

Skulle man införa ett sådant enkelt system så skulle det komma in minst lika mycket i skatter trots den lägre skattetaxeringen än vad det gör nu med de jättehöga skatterna. Och folk skulle ha egna pengar att disponera över och kunna välja om de vill renovera sitt hus, spara, resa, betala extra försäkringar etc. Och, som sagt: staten skulle ändå ha lika mycket – kanske mer! – att använda till sjukvård, skola, barn- och äldreomsorg, vägar etc.

Läs del 1 här.