Som medlem i finsk-svenska handelskammaren sedan urminnes tider (!) har jag genom åren fått deras medlemsbrev som, kan man säga, har hållit varierande kvalitet. Eller rättare sagt: som inte alltid varit så "roliga". Men alltid läsvärda eftersom det alltid funnits någon information som jag tyckt var värdefull i varje brev.
Det senaste medlemsbrevet (5/2006) var riktigt roligt att läsa! Informativt och seriöst men med en lättsam ton och luftig och bra layout som gör att jag t.o.m. skriver ut det för att läsa det i pappersform i stället för att bara skumma igenom det på skärmen.
Finsk-svenska handelskammarens vd, Risto Erjanti, skriver om Finlandsbilden och "branding".
"Ett ypperligt exempel på en exportprodukt som byggts upp på ett lyckat sätt är Linda Lampenius. Genom att utnyttja alla fördelar som en fungerande helhet, garanterar man framgången i Sverige. I Finland lyckas försäljningen inte nödvändigtvis med samma effekt, men export och Finlandsbilder uppstår. Det tål att tittas och lyssnas på."
Christina Roitto, kommunikationsutvecklare på FSHK, och ansvarig för medlemsbrevet, skriver om det största som hänt Finland sedan… ja Sibelius och Nokia: LORDI!
"Hårdrock är en stor exportvara i Finland och Lordis framgång är mer ett bevis på att hårdrock är något Finland kan. Finland bestämde sig för att vara sig själv och det fungerade utmärkt. Det är sedan en annan sak om låten i sig kan klassas som hårdrock eller inte, uppträdandet och utseendet kvalificerar i alla fall som hårdrock. Och hur många var det som egentligen hörde låten bakom maskerna?
Myten om Lordis resa till segern har många versioner. En del säger att deras seger var en kupp för att få slut på Eurovisionsfestivalen, i alla fall i sin nuvarande form, och jag tror att det till och med lyckades. Det ligger nog lite stolthet i varje finne i att få visa vad vi går för.
Det är nog många som hoppades men ingen som riktigt trodde att Lordi skulle vinna. Som en finsk kille sa i svenska TV-nyheterna efter segern: ”Det här är helt otroligt, nästa år åker man med spårvagn till Eurovisionsfestivalen!”
Sådan här uppmärksamhet har Finland inte fått på länge i så många europeiska länder på en gång, i så många åldersklasser och så många samhällsklasser. Lordi har nått ut överallt, vare sig det var p.g.a. att de är omtyckta, avskydda eller bara omtalade.
Och Christina Roitto skriver också:
"I businessvärlden har Finland alltid stått för sitt. Vi är inte bra på hövligt småprat så som andra, så vi säger saker rakt ut, utan krusiduller, och vi har fått uppskattning för det. Nu har man inom musikvärlden förstått samma princip, vi är inte bra på poplåtar, så vi kör med hårdrock, och nu har vi fått bevis på att även det uppskattas."
Så sant som det är sagt! Hyvä, Suomi!
Och till slut: här kan man lyssna till Monthy Pythons "hyllning" (!?) till Finland. Refrängen lyder:
Finland, Finland, Finland – Finland has it all!