Gästbloggning från Lars Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.
Han jobbar periodvis hårt med att lära sig finska och får mycket stöd av folket i byn men möter ofta ”folkskollärare” då han öppnar munnen och börjar misshandla det finska språket.
Här finns tidigare inlägg av/om Lars Odrup!
Det är ett intressant inlägg här på bloggen – På Facebook: ”Det finns ett förmätet pompöst drag som man inte ser själv om man är svensk” – och jag kan instämma i det mesta. Jag har nu bott 2,5 år i Finland och har fått ett lite annat perspektiv på Sverige än vad jag hade förut!
Att vi svenskar är enormt självcentrerade är inget nytt och frågan är om inte Sverige på flera vis är det mest chauvinistiska landet i världen. Vi tror fortfarande att den svenska modellen är något de flesta drömmer om och att de flesta människor i världen helst vill komma till Sverige och bli svenskar.
Den som brukar läsa kommentarerna i tidningarna när Sverige misslyckats med att sälja t ex Gripen till utlandet inser snabbt att de flesta tror att Gripen är bäst men p.g.a. mutor så knep ett annat land affären mitt framför nosen på de hederliga svenskarna. Likaså är Volvo bäst, svensk trupp i utlandet är bland de bästa i världen trots att svensk trupp aldrig varit i strid med jämbördiga styrkor eller utsatta för artillerield och flyganfall; svenskar är friskast i världen (trots jämförelsevis höga sjukskrivningstal) och ifråga om att tala främmande språk, särskilt engelska, slås svenskar bara av engelsmän och möjligen amerikaner.
I Finland verkar man vara mer kritisk till det egna landet. I början tog jag det som gnäll men det är inte så enkelt. Man är ofta mer realistisk i sin syn på livet, de styrande och de egna möjligheterna. Där en vanlig svensk innerst inne tror att staten kommer att fixa allt från att tillse att varje hushåll har en platt-TV till att tågen går enligt tidtabell även i snöstormar, så anser Medel-Virtanen att livet kan vara besvärligt och att man kanske måste hugga i lite själv också. Det är en av de största kulturella skillnader jag sett, frånsett den genomsnittlige finländarens vana att kila ut från Alko med vinflaskan i högsta hugg istället för i en döljande och diskret påse.
Nu har jag generaliserat å det våldsammaste men jag tror ändå det ligger en hel del i mina funderingar.