Straight from LA kommer denna hälsning/gästbloggning från journalisten och filmaren m.m. Nuri Kino, som tävlar med dokumentären ”Assyriska – landslag utan land” i Beverly Hills Film Festival! Jag har lagt till å, ä och ö eftersom dessa tecken inte finns på datorerna over there.
Tja, från ett regnigt LA. Vodafone lurade mig, igen. Två gånger åkte jag till dem i Södertälje för att fixa datorn så att jag skulle vara uppkopplad. Eller hur! Noray och Elgret som jag bor hos har heller ingen uppkoppling i sitt nybyggda hus där elen lever ett eget liv efter att de har blivit fett blåsta av installatoren. I västra USA finns det heller knappt några internetcaféer kvar. Ringde Tanya (min agent) tidigt i morse och bad henne fixa sa att jag alltid ar uppkopplad. She is on top of it! Jag berättade också för henne om dig, att jag lovat skriva, att man skulle kunna tro att ni är tvillingsjälar.
Tanya är jättecool, hon känner allt och alla, är smart som bara den… Och jag lovar dig att i Beverly Hills maste man vara en Tanya för att överleva. Hon och Rosie har före min arrival bokat upp mig så att jag – ja, t.o.m. jag! – kände att jag inte skulle palla med. Som de ser det så kanske inte den här chansen kommer tillbaka, att jag måste passa på. Men jag sade ifrån och bokade av en tredjedel. Fick man andas?
Resan från Sverige till Amsterdam var allt annat än odramatisk, planet till LA blev alltså 24 timmar försenat. Det finns en mening med allt, det blev en fantastisk dag i Holland bland nya och gamla vänner. I denna vecka avgörs det om migrationsministern blir avsatt eller inte. Smart som hon är har hon låtit två av sina närmaste medarbetares huvuden redan rulla. Det var inte hon, det var de som bjöd in den syriska underrättelsetjänsten att operera på de holländska flyktingförläggningarna… Vår källa N. har dock tagit fram bevis for att det inte är sant, de blir publicerade i början av nästa vecka. Tjoho!
Väl i LA, bara två timmar efter att jag anlänt, började cirkusen: en bankett till min ära på assyriska nyårsdagen. Gott Nytt 6756! Jag som aldrig är nervös for att tala inför folk stakade mig och fick knappt fram orden. Rosies presentation av mig skrämde skiten ur mig. Men det gick bra.
Oj, jag glömde berätta om Tanyas största överraskning hittills! På flygplatsen möttes jag av ett filmteam som följer mig under hela vistelsen. De gör alltså en egen dokumentär. Fick man va me och bestämma? Uppenbarligen inte när man har en amerikansk agent á la Tanya…
Dagen efter banketten var det turné i kyrkor, föreningslokaler och på fik för intellektuella. Det har gått i ett. Men jag go with the flow, det är ingen idé att göra något annat.
Vår film Assyriska är den enda som visas två gånger och visningen av den är också den enda som är helt utsåld. Festivalfolket är mycket glada. Folk som inte fått biljetter är däremot mindre lyckliga. Noray, min gode vän som jag bor hos blev nedringd av folk som fick veta att jag bor där och ville komma över, bjuda mig på middag och fråga om jag kan fixa biljetter. Det är sena nätter och tidiga morgnar. Fantastiska ”rädda världen”-diskussioner, kommersiella jippon och välgörenhetsarbete, allt på fyra dagar!
I kväll (5 april) smäller det. Opening night! Röda mattan och rubbet. Jag har fått ledigt till klockan ett ”på eftermiddagen”, som det heter här. Det är meningen att jag ska meditera och vila för att vara fit for fight. Det blir rutig svart kostym med ljusblå skjorta, cowboyboots och bröstficksnäsduk, ny Bvlgariring, Rolex med svart urtavla och armband som jag inte kommer i håg vem som designat. Medan jag skrivit detta har det ringt konstant, det är släktingar, vänner och filmteamet.
Skriver mer snart.
P.S. Tror du att de kommer att anfalla Iran? I så fall är det tredje världskriget och jag åker dit. Men nu ska jag på möte med manusskrivaragent.