Än en gång, under vinjetten ”Be my guest” , skriver den produktiva journalisten, kandidaten till Stora Journalistpriset, vinnaren av Guldspaden, dokumentärfilmaren m.m. Nuri Kino här på denna blogg.
I en del medier i den muslimska världen raljerar man över eller förlöjligar Jesus, Moses, Buddha eller någon annan profet så gott som varje dag. Jag har aldrig hört att någon bespottat, trampat på eller bränt arabiska flaggor på grund av det. Den religion som västerländska samhällen är uppbyggda på manar oss att ”vända andra kinden till”, även när vi oprovocerat angrips. Islam, däremot, manar till att man ska agera och i förlängningen hota och döda. När de bränner den danska flaggan så skriker vissa samtidigt ut antikristen propaganda. Det är inte bara Danmark, utan hela det ”kristna” väst de attackerar.
Det är långt ifrån okej att håna någon profet – eftersom det sårar trosföljarna. Men jag känner tacksamhet över Jyllands-Postens provokation. Jag har inget emot islam eller muslimer, men menar att västvärlden inte förstått hur många muslimer tänker och känner.
Muhammedteckningarna är en väckarklocka. Nu kanske journalister och andra i väst förstår varför så många kristna flyr från Irak som mer och mer islamifieras. I Sverige har man inte rätt till asyl om det inte är staten som förtrycker. När någon från till exempel Egypten har förtryckts, hotats och drivits på flykt av sina grannar på grund av sin kristna tro, så vill inte Migrationsverket förstå. Han/hon får avslag eftersom det inte är den egyptiska staten som förtrycker.
Varför har inga västerländska medier (förutom helt kort SVT:s Rapport) rapporterat om att sex kyrkor bombats i Irak – då en människa dog – på grund av Muhammedteckningarna? Kristna i arabvärlden lever under ett ständigt hot. Det har gått så långt att de vant sig vid det som en del av deras livsstil. De får leva med att inte ha samma rättigheter om de inte konverterar till islam. Medierna i väst borde uppmärksamma också dessa förhållanden.
I Irak har en person fått sätta livet till för att någon i ett litet land långt borta i norr publicerat karikatyrteckningar av Muhammed. Om inte andra så borde Jyllands-Posten ta sitt ansvar och rapportera om det. Nu kanske tidningen saknar kunskap om det, men det gör inte Politiken, en annan stor dansk morgontidning (som dessutom tillhör samma koncern). För någon dag sedan hörde en reporter från Politiken av sig till mig och ville komma i kontakt med kristna i Irak. Nu undrar jag varför de inte har skrivit om det? Kan det vara för att det ju ändå inte var en dansk som satte livet till?
I det sekulära väst vill man inte förstå religionens mekanismer och därför förstår man inte förtrycket av kristna i arabvärlden. En annan anledning är att man drar alla över en kam, rena fördomar med andra ord. Då blir det svårt att förstå att någon som tillhör en annan etnicitet, en annan religion har satt livet till i arabvärlden på grund av teckningarna.
Hela den här historien är förvirrande. Den 31 januari publicerade Expressen en krönika av mig där jag bland annat skrev om att studenter i universitetet i Mosul blivit misshandlade. ”Du kan inte vara riktigt klok. Förstår du inte att fler studenter kommer att misshandlas nu. Du utsätter fler för fara genom att rapportera om det. Deras studentkår tvingas nu att gå ut och dementera din artikel”, ropade en upprörd arabisk irakisk man till mig i telefonen.
Jag blev tveksam. Hade jag gjort rätt? Tänk om mannen har rätt.
I en intervju i SVT den 1 februari sade Göran Persson att han tycker att Danmarks statsminister varit för defensiv: ”Jag skulle ha gått till diplomatisk offensiv och stenhårt gjort klart vad som gäller i Danmark”. Då återstår frågan varför ingen svensk tidning gjort som flera andra och publicerat teckningarna i sin helhet. Kanske har svenska tidningsredaktörer vant sig vid att ”vända andra kinden till”? Kanske för att de ser sig som bättre än andra européer? Kanske för att de ser sig som bättre än muslimer? Eller kanske vill de inte se verkligheten och världen för vad den är.