Många anställda på MIG har hört av sig och håller helt med mig om att Irak-projektet i Flen är misslyckat. Att det inte alls blev som ledningen i sin ogenomtänkthet skissat och trott. Miggor har berättat om möten där projektet diskuterats och där man konstaterat att det inte fungerar. Främst av den anledning som jag redan för ett halvår sedan framhöll för bl.a. generaldirektören, nämligen att när drygt 95 % kommer utan id-handlingar så lär det inte fungera om man ska stå fast vid lagens krav att identiteten ska vara styrkt. Miggor som hör av sig säger just detta: att irakierna inte alls är av det slag som verkets ledning hade väntat sig, det vill säga med styrkta identiteter. Samtidigt informeras dock på verkets intranät om att ”projektet är lyckosamt”…
Det verkar likna en forna Sovjet-liknande situation vad gäller informationen till pöbeln, det arbetande folket (miggorna). Den går ut på ungefär att: ”allt är frid och fröjd, det går så bra, vi ligger så bra till och projektet i Flen är så lyckosamt”. Medan miggornas egna upplevelser är de motsatta (och gudarna ska veta att jag har fått exempel på det!*). Men när ledningen säger att allt är bra och projektet är lyckosamt så kvävs också till stor del möjligheterna att kritisera. Det är sannerligen unkna vindar som blåser när personalen på ett statligt verk i Sverige år 2008 inte kan vända sig med kritik och klagomål till sin ledning och inte heller vågar gå ut öppet och offentligt av rädsla att på olika sätt mobbas om de gör det! Hur var det nu med meddelarfriheten? Och varför målar ledningen upp en bild av verkligheten som många upplever som allt annat än ”lyckosam”?
* Tyvärr kan jag inte offentligt återge allt jag får berättat för mig av seriösa och kunniga miggor eftersom de skulle kunna identifieras och de absolut inte vågar/vill utsätta sig för det. Jag skriver bara om sådant som inte kan härledas till uppgiftslämnarna (det fins många exempel under Asyl&Migration). Jag beklagar starkt att jag inte kan berätta om de alla galenskaper och rena felaktigheter som ständigt rapporteras till mig utan bara en del.