Den 3 juni skrev jag om kvinnan som utnyttjade en pojke på 14 år (eller 12, meningarna går isär) och lurade och manipulerade en massa människor – allt från Rädda barnen, lärare och skolelever till kommunpolitiker, journalister etc och även Migrationsverket. Själv fick jag också flera böner om – nästintill krav på – att skriva under på ett upprop för att det här "stackars barnet" skulle få stanna i Sverige, men eftersom jag har för vana att vara mycket noga med vad jag skriver under och eftersom jag alltid vill se all dokumentation och veta hela bakgrunden innan jag eventuellt gör det, så skrev jag aldrig under. Det var också något i hela historien som från början gjorde mig misstänksam. Läs mina tidigare inlägg om det här tragiska fallet: Kvinnan som importerade hit ett barn som sin älskare (3 juni) och Apropå den kvinnliga pedofilen (den 5 juni).

Idag, den 6 juni, skriver Aftonbladet om pappans och farfaderns reaktioner på hur kvinnan hanterade deras son resp sonson. Pappan irriterar sig på kvinnans historier om att sonen haft en miserabel uppväxt och fått klara sig själv och farfadern säger: " Det hon gjort är barbariskt. Hon är sjuk." Pojkens biologiska mor har haft en spänd relation till sonen sedan han flyttade till Sverige. "Hon har haft svårt att acceptera att kvinnan tog barnet ifrån henne", säger pappan.

Men fortfarande finns det svenskar som på något konstigt sätt vill rättfärdiga det den här kvinnliga pedofilen har gjort. Som inte tänker på att pojken har en mamma, en pappa, en familj i sitt hemland. Och som inte tänker på vilka reaktionerna hade varit om det varit en snart 30-årig man som hade tagit hit en 12-14 årig flicka. Hade de gått man ur huse och skrivit på listor då också, kan man undra. Jag fick mejl i går från en bloggläsare som jag låter vara anonym eftersom jag vill att man ska kunna mejla mig utan att vara rädd för att jag "hänger ut" någon som inte uttryckligen gett sitt tillstånd.

Personen skrev:
"Den här pojken borde givetvis ABSOLUT få uppehållstillstånd i Sverige!!! Är det inte illa nog att han blivit utnyttjad av en idiot? Självklart borde han få stanna här och få så mycket stöd och hjälp som möjligt om det är vad han önskar."

Jag svarade:
"Pojken hade ju en familj i sitt hemland – mamma och pappa som enligt uppgift lever gott och inte alls är vare sig fattiga eller har 'kastat ut honom på gatan'. Så det hade väl varit bättre att han hade fått hjälp att komma hem i stället för att han fick (tvingades) stanna hos en kvinna som utnyttjade honom. Eller tycker du. i konsekvensens namn, att ett svenskt barn i motsvarande situation också borde ha stannat hos en pedofilt lagd kvinna i Uruguay och inte fått hjälp att komma hem till Sverige till sin familj?"

Personen skrev igen:
"Naturligtvis är det fullständigt otänkbart att en sådan kvinna ska ha något barn i sin vårdnad. Jag hade däremot fått den uppfattningen att han ville stanna i Sverige och fortsätta sin skolgång här."

Jag avslutade mejlväxlingen:
"Han var 14 år gammal! Han hade familj i Uruguay! Jag fattar inte hur du kan resonera som du gör ? tycker du att ett 14-årigt svenskt barn också ska få bestämma i vilket land det vill leva och gå i skola? Eller är det skillnad på svenska och andra barn? Plus att Sverige faktiskt inte har den här typen av invandring enligt lag, om man nu ska tänka lite på lagen också."

Det som den här personen skriver är ett uttryck för just den typ av blåögdhet och ovana vid att "tänka längre än näsan räcker", att tänka kritiskt, att ta reda på fakta innan man rusar iväg och "tycker" eller skriver på namnupprop för än det ena, än det andra. Det här är en välmenande och säkert helt normal och vanlig person, som likt minst 9.000 andra fallit för snyfthistorien som dukades upp om den stacksars fatiga pojken som den snälla, godhjärtade kvinnan "räddade" till det fina Sverige och tog hand om som sitt eget barn. Men folk lever i Uruguay också. Barn går i skola. Varför skulle det vara så himla bra för ett barn att ryckas upp med rötterna vid 12-14-års ålder därifrån och planteras om här?

Det verkar som om det är något "typiskt svenskt", det här med att skriva på namnupprop och gå med listor om allt möjligt. Jag har själv flera gånger sett hur folk stoppas av någon som vill att de ska skriva på för eller emot något, och de flesta gör det, utan att ha en aning om vad det egentligen handlar om! För mig är det obegripligt: lär sig inte svenskar att tänka självständigt och kritiskt? Är de så vana vid att någon annan säger åt dem vad de ska göra att de helt enkelt inte förmår tänka själva? Jag vet inte och jag förstår inte det här "skriva-på-namnlista"-syndromet.

Utdrag ur Nacka Värmdö Posten:
Varför ändrades avvisningsbeslutet?
? Det är nog lite av allt, att befolkningen engagerat sig, att media uppmärksammat oss och den nya tillfälliga asyllagen, säger Clara.
Även Nackas kommunalråd Erik Langby, m, fick ta emot beskedet från Migrationsverket i fredags.
? Det är jätteskönt, jag är oerhört lättad, säger  han.
? Vi hade många funderingar på hur vi skulle lösa det här. Nu behöver vi inte tänka på det mer.


Alla ni som likt en fårskock lät er drivas till manifestationer och upprop av den här sjukt manipulerande kvinnan: tänk om ni hade varit mer kritiska och om ni hade tagit er tid att gå till botten med det hela innan ni agerade? Fattar ni att då hade den här pojken för länge sedan varit hemma hos sin familj och sluppit få hela sin barndom fördärvad av en pedofil? Ni är faktiskt medskyldiga till vad som har hänt.

Notera ©-tecknet högst upp i namnbalken!