Ytterligare två bomber har sprängts i Irak med många dödsfall till följd. Bland de döda finns enligt uppgift ockå en kurdisk man med svenskt medborgarskap – det finns många kurder med svenskt medborgarskap eller svenska uppehållstillstånd i norra Irak där dåden ägde rum. Det är givetvis fruktansvärt att ett åttiotal människor dör i, som det för utomstående verkar, meningslösa bombdåd – oavsett om de råkar ha svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd eller inte. Men – och det är ett stort men – varför reser människor med svenska medborgarskap och svenska uppehållstillstånd till de här regionerna när de samtidigt här hemma demonstrerar mot Migrationsverket och påstår att de inte kan återvända? Vilken trovärdighet får dessa påståenden när deras landsmän i stora skaror med direktflyg från Stockholm och Köpenhamn reser tillbaka hem på semester och till och med bosätter sig där?

”I morgon åker min väns fru till Kirkuk för att delta i sin mans begravning. Hon är helt förstörd. De har en tioårig dotter”, säger en kurdisksvensk debattör i DN.se den 17 juli. Ja, men det är inte Sverige som har skickat honom dit. Mannen hade svenskt medborgarskap och valde själv, frivilligt, att lämna sin fru och sin tioåriga dotter här och resa dit. Han hade inte behövt göra det. Givetvis är hans fru och dotter helt förstörda, liksom alla andra stackars anhöriga till dem som dog i bombattentaten.

”Det är också en tydlig signal till Migrationsverket, som håller på att utvisa 1400 kurder till Irak, att området inte alls är lugnt. Bomber briserar varje dag”, säger debattören vidare till DN.se. Men att det inte är lugnt i ett område (det finns hundratals icke-lugna områden i världen!) innebär inte en absolut rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Debattören tycker att Migrationsverket ska se bombdåden i norra Irak som en signal om att det inte är lugnt i området men säger inte ett ord om några signaler till alla de kurder som, i skytteltrafik (för 1.999 kronor enkel resa) reser fram och tillbaka mellan Sverige och Kurdistan på direktflygen till Erbil! Det är motsägelsefullt och icke trovärdigt när man enbart ställer krav på staten Sverige och sänder signaler till dess myndigheter och inte också de människor det handlar om. Sverige har visserligen genom sin ”omhändertagandementalitet” i decennier vant alla i landet, såväl svenskar som utifrånkomna, att ”någon annan” ska ta ansvar för allt och att själv har man inte personligt ansvar för nästan någonting överhuvudtaget. Men nog måste man väl ändå förstå det själv, att har man sökt och fått uppehållstillstånd här så kan man inte hur som helst resa tillbaka till det land som man påstått sig ha skyddsskäl gentemot!

Hur människor är funtade som spränger bomber där deras oskyldiga landsmän dör är obegripligt. Den mentalitet (eller vad man ska kalla det) som gör att man kan begå sådana hemska dåd och göra hundratals barn föräldralösa och anhöriga förkrossade är inte en något som man vill se i Sverige. Vet vi säkert att inga bombkastande människor beviljats eller kommer att beviljas uppehållstillstånd i Sverige? Hur väl kontrollerar svenska myndigheter egentligen vilka som beviljas tillstånd att stanna? När börjar bomber sprängas också här – är det bara en tidsfråga eller är sådana farhågor obefogade? Att sticka huvudet i sanden gagnar ingen – varken människorna i det land som tar emot dem som söker en fristad eller de människor som söker och får en sådan fristad i landet.