Migrationsverkets slöhet och handfallenhet skapar tragedier. Så här berättar en anställd vid Migrationsverket. Berättelsen illustreras av klippet ur Expressen den 11 november 2007.
DNA-analys i fall av familjeåterförening
Riksdagen införde den 1 juli 2006, genom prop. 2005/06:72, rättigheten till DNA-analys i ärende om uppehållstillstånd för familjeåterförening. Bakgrunden, som anges i nämnda proposition sid. 62, är följande:
"En förutsättning för att rätten till återförening enligt de olika regelverken (enligt utlänningslagen) skall kunna utövas, är att släktskapet kan bevisas. I vissa länder försvåras dock detta av att till exempel folkbokföringen är bristfällig och ID-handlingarna inte tillförlitliga. Beslutsunderlaget blir då ofta undermåligt, men för att inte omöjliggöra familjeåterförening i dessa fall ställs ofta ett lägre beviskrav än annars vid släktskapsutredning. I SOU 2002:13 konstaterar Anhörigkommittén att detta förhållande inte är tillfredsställande, inte minst mot bakgrund av att det visat sig att det inte sällan kommer barn till Sverige för att återförenas med personer som i verkligheten inte är deras föräldrar. Det har hänt i dessa fall att socialtjänsten fått ta hand om barnen och placera dem i familjehem.
I SOU 2002:13 föreslår Anhörigkommittén att det för barns bästa införs en möjlighet att på statens bekostnad använda sig av DNA-analys för att styrka ett påstått släktskap mellan sökanden och en person eller två personer i Sverige i ett barn-förälderförhållande. Analysen skall vara frivillig och skall göras när tillräcklig utredning om släktskapsbandet inte kan erhållas på annat sätt. Ytterligare en anledning att införa en möjlighet att erbjuda DNA-analys är enligt Anhörigkommittén att samma beviskrav bör kunna gälla för återföreningar mellan barn och föräldrar som mellan andra familjemedlemmar."
I propositionen, sid. 69, anges även tre exempel på länder där folkbokföringen är bristfällig och ID-handlingarna inte tillförlitliga: Somalia, Irak och Afghanistan. Den listan skulle kunna göras mycket längre, men dessa tre länder står för en stor invandring till Sverige. Vad gäller Somalia gäller (fortfarande) det förhållandet att tillförlitlig folkbokföring samt ID-handlingar saknas helt.
Tidigare hade alltså Migrationsverket och Utlänningsnämnden nöjt sig med att trots allt tillåta vissa sådana fall av familjeåterförening, som barn-förälderförhållande, på enbart muntliga uppgifter. Ett sådant fall gällde främst somalier, som varken hade eller har fungerande folkbokföring eller ID-handlingar.
Ett exempel:
En person som sagt sig vara från Somalia och som då själv saknade ID-handlingar och liknande, fick av främst humanitära skäl permanent uppehållstillstånd i Sverige. Den personen hade i sin asylberättelse angett att han i Somalia är gift med A och tillsammans med A har barnen B, C, D, E, F och G. När sedan A, B, C, D, E, F och G ansökte om uppehållstillstånd för familjeåterförening fick de uppehållstillstånd, trots att samtliga alltså saknar varje form av ID-handling eller dokumentation kring familjeförhållandet. Så gick det till, och genom införandet av reglerna om DNA-analys skulle dessa lösa boliner bort ur migrationen. Nu skall istället de inblandade på statens bekostnad erbjudas det frivilliga bevismedlet DNA-analys för att kunna styrka det släktskapsband som de inte kan styrka på annat sätt. Vill de inte kostnadsfritt genomgå DNA-analys är det trots allt ett frivilligt val, som leder till avslag.
Nämnas kan även att familjebandet äktenskap numer, genom införandet av familjeåterföreningsdirektivet (också ovan nämnda proposition, samt rådets direktiv 2003/84 EG, införd i svensk lagstiftning den 1 maj 2006) skall styrkas genom godkänt och vederbörligt registrerat vigselbevis som också skall vara godkänt i Sverige. Adoption skall styrkas genom vederbörligen reglerad adoption. Samboförhållande skall styrkas genom dokumentation som visar att det verkligen föreligger en stadigvarande samlevnad i gemensamt hushåll. Förhållandet förälder-barn skall styrkas genom exempelvis födelsebevis och ID-handlingar samt i förekommande fall dom om vårdnad. Utländska domar på vårdnad och umgänge skall vara godkända i Sverige för att kunna ligga till grund för uppehållstillstånd.
Nu föreligger bara det förhållandet att Verksamhetsområdet Besök & Bosättning, genom vägledande beslut, valt att högst avsiktligt ignorera införandet av DNA-analys. Det är inte fråga om något litet förargligt förbiseende eller missuppfattning, utan helt överlagt. Verksamhetsområdet har kort sagt valt att ignorera gällande lagstiftning.
Verksamhetsområdet Besök & Bosättning har i "vägledande beslut" meddelat den 2 mars 2007, i verkets personakt nr 10-576996, funnit att fem barn som tillsammans med en kvinna ansökt om uppehållstillstånd på anknytning till en somalisk man i Sverige (som själv fått permanent uppehållstillstånd i Sverige) skall få sina uppehållstillstånd enbart på de muntliga uppgifterna om att de är en familj. Verket har i samma beslut (sic!) anfört att det påstådda somaliska vigselbevis som företetts inte kan styrka att det föreligger ett äktenskap, eftersom eventuella handlingar från Somalia inte är tillförlitliga. Verket anger i det beslutet att det räcker med de muntliga uppgifterna för att ge uppehållstillstånd.
Nämnas skall även vad Migrationsdomstolen i Stockholm anförde i mål nr UM 930-06, dom meddelad den 15 december 2006, i ett mål som gällde samma typ av familjeåterförening med somalier: "I målet finns vare sig handlingar som styrker klagandenas identiteter eller underlag som stöder det påstådda släktskapet mellan barnen och föräldern. Utredningen om släktskap är därför självfallet inte tillräcklig för att uppehållstillstånd skall kunna beviljas." Domen utmynnade därefter i att domstolen återförvisade målet till Migrationsverket för att myndigheten skulle erbjuda DNA-analys till de sökande.
För kompetenta jurister är det en självklarhet att ett släktskapsband mellan en förälder och ett barn inte kan styrkas utan tillförlitliga handlingar. Än mer självklart är det att ett sådant släktskapsband inte kan styrkas om ingen av de inblandade ens kan identifiera sig själv. Domstolen skrev därför bara något självklart. Det är emellertid av noll och intet intresse för Verksamhetsområdet Besök & Bosättning, som har högst egna motiv till sin egen tolkning.
På Verksamhetsområdet Besök & Bosättning är man nämligen rädd för Diskrimineringsombudsmannen. Den rädslan gör att cheferna inte vill beordra det självklara, nämligen erbjuda samtliga somalier DNA-analys. Migrationsverket alltså kommit till den ståndpunkten att det är enklare att bortse från vad riksdagen säger att myndigheten skall göra. De krånglar inte ens till något påstående om att det går att styrka ett släktskapsband utan vare sig tillförlitliga handlingar eller ID-handlingar. De säger rent ut att släktskapsbandet inte är styrkt genom muntliga uppgifter men att det inte spelar någon roll när det gäller somalier. För Migrationsverket gäller alltså fortfarande ett beviskrav för somalier och ett annat för resten av världen.
Inom verket finns åtskilliga personer som ser det som grovt tjänstefel att göra som cheferna säger. Underteckna
d är en av dem. Undertecknad har uttryckligen vägrat att göra som de säger. Tilläggas skall att det trots deras instruktioner (som går ut på att DNA-analys tillämpas i undantagsfall) så sker det ändå flera sådana provtagningar inom verket (i år tror jag att det antalet nu kommit upp i 500). Poängen är att de upphöjt sig själv till lagstiftare. Konsekvensen blir också att det även i framtiden kommer fram fall där barn fått uppehållstillstånd på grund av en person som inte är förälder.
Ovanstående är alltså berättat av en anställd med god inblick i vad som pågår inom Migrationsverket. Berättelsen är återgiven med tillstånd av personen ifråga, precis så som den berättats. Det enda som har ändrats är att namnen på dem som struntar i lagarna inte har nämnts. Dessa namn finns angivna i originalberättelsen.