Varför får och ska kostnader på alla andra områden redovisas, men inte på asylområdet? Vi ska ju ha ”transparens” och allt ska vara offentligt, eller hur? Ekot i P1 rapporterar under rubriken Fel att räkna ut kostnad för flyktingar att den socialdemokratiska partiledningen vill att den socialdemokratiska majoriteten i skånska Bromölla ska ompröva beslutet om ett bokslut om vad integrationen i kommunen egentligen kostar. Och att Marita Ulvskog, socialdemokraternas partisekreterare, då uttalar:
”Vi sätter oss inte och räknar på människovärdet i ekonomiska beräkningar. Vi räknar inte asylrätten, eller kostnaden för äldreomsorg eller handikappomsorg eller något annat i ekonomiska termer. Vi gör inte så, därför att människovärdet kan inte beräknas på det sättet.”
Men nu är hon väl ute och cyklar igen! ”Människovärdet ka inte räkas på det sättet”. Vad menar hon? Det är väl ingen kostnad för ”människovärdet” som hennes partibroder Åke Hammarstedt, kommunalrådet i Bromölla tänker redovisa. Det är sådana obegåvade uttalanden som Marita Ulvskogs som förstör den öppna och nödvändiga debatten och diskussionen. Svenska folket (bland dem potentiella s-väljare) blir inte mer negativa till asylsökande och invandrare när de konfronteras med kostnaderna, tvärtom. De blir förbannade på svenska myndigheter som inte är effektiva och som slösar med pengarna. Dessutom har folket – även potentiella s-väljare – som betalar världens högsta skatter för samhällstjänster som ska komma alla till del, rätt att veta hur deras pengar används. Nog trodde jag att det fanns redovisningar av hur mycket äldreomsorg, handikappomsorg etc kostar! Och försvarsmaktens budget diskuteras ju, så varför skulle man inte redovisa de kostnader som asylinvandringen faktiskt (utan några som helst andra värderingar än fakta!) kostar?
Enligt 2007/08:FiU10 anslås medel för den verksamhet som Migrationsverket och migrationsdomstolarna bedriver enligt följande för år 2008:
Migrationspolitik: totalt 6 145 413 (6 miljarder 145 miljoner 413.000 kronor)
uppdelat på
– Migrationsverket, ramanslag: 2 150 627 (2 miljarder 150 miljoner 627.000 kronor)
– Ersättningar och bostadskostnader, ramanslag: 2 590 000 (2 miljarder 590 miljoner kronor)
– Migrationspolitiska åtgärder, ramanslag: 329 107 (329 miljoner 107.000 kronor)
– Domstolsprövning i utlänningsärenden, ramanslag: 468 204 (468 miljoner 204.000 kronor)
– Kostnader vid domstolsprövning i utlänningsärenden, ramanslag: 198 800 (198 miljoner 800.000 kronor)
– Offentligt biträde i utlänningsärenden, ramanslag: 143 255 (143 miljoner 255.000 kronor)
– Utresor för avvisade och utvisade, ramanslag: 204 202 (204 miljoner 202.000 kronor)
– Från EU-budgeten finansierade insatser för asylsökande och flyktingar, ramanslag: 61 218 (61 miljoner 218.000 kronor)
Dessa uppgifter är ju inte hemliga, varför vill Marita Ulvskog hindra en partikamrat från att följa svensk tradition (och svenska lagar) om öppenhet? Det är rena rama öststatsmetoderna, tillika ett överklassbeteende: ”Det behöver inte pöbeln veta”. Men folk är inte dumma. Och folk är inte onda. Folket, de som makten utgår ifrån i en demokrati, har rätt att veta vilka förutsättningarna – spelreglerna – är. Jag hör till dem som tror precis tvärtemot vad många livrädda politiker tror, nämligen att ju mer öppenhet i dessa frågor, desto bättre kan folket skapa sig en korrekt uppfattning om det minerade asylområdet och slipper sprida skrönor och osanningar. Berättelser om varifrån och från vad människor har flytt får de oftast genom medierna eller genom egna möten med hitkomna asylsökande. Det är bra. Och i helhetsbilden ingår givetvis också en redovisning av hur skattemedlen används på asylområdet. Det är inget konstigt med det och det är ingen ”sverigedemokratisk fråga”, inte ett dugg. Det är en demokratisk fråga.