I Sveriges Radio i går uttryckte Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson att han tycker att det borde bli lättare för barn (det handlar främst om pojkar i 16, 17 och nästan 18-årsåldern) som söker uppehållstillstånd att få stanna i Sverige. Han anser att:
Migrationsöverdomstolen har gjort en rad stränga tolkningar och avvisat barn som kanske borde ha fått stanna.
Och inte nog med det, han tycker också att:
Det är lagstiftningen som är för sträng.
Så det är både så att Migrationsdomstolen gör för stränga tolkningar och att lagstiftningen är för sträng?! Det går inte ihop. Om lagstiftningen är för sträng så är det väl klart att Migrationsdomstolens tolkningar blir därefter! Om Eliasson däremot uttrycker sig oklart och i själva verket menar att Migrationsöverdomstolen tolkar lagen för strängt – i jämförelse med vad? – så är det väl upp till honom själv och hans rättschef och hela deras rättsavdelning att komma överens om en mildare tolkning så att de ungdomar Eliasson nu ömmar för får uppehållstillstånd i första instans, nämligen hos Migrationsverket. Det är ingen som tvingar Eliasson och hans lagkunniga personal att avslå ansökningar om de finner stöd för en annan bedömning i utlänningslagen. Tvärtom, det är rentav önskvärt att processen kortas och att beslut om uppehållstillstånd, om det finns laglig grund för det, meddelas redan av Migrationsverket utan att ärendena valsar runt i migrationsdomstolarna och, i särskilda fall, överprövas av Migrationsöverdomstolen.
Det är dålig stil att skylla på antingen ”för sträng lagstiftning”, det vill säga riksdag och regering, eller på att Migrationsöverdomstolen fattar för stränga beslut eller bådadera. Fatta era egna beslut då, Migrationsverket! Det är er uppgift att tolka lagen och meddela korrekta beslut redan i första instans. Varför gör ni inte det utan drar ut på processen och ökar alla kostnader för samhället genom att flytta över en stor del av ert ansvar på migrationsdomstolarna och, i sista hand, på Migrationsöverdomstolen?
Här är ett exempel som generaldirektören väljer att hålla fram:
Ung flicka från Burundi, psykisk ohälsa, har ingenting att åka hem till, föräldrar finns inte, ingen organisation som tar emot. Hon får inte stanna, till exempel. Vi har barn som har varit här ganska lång tid. Det finns ett antal sådana här situationer som man bör analysera noggrant.
Om det enligt utlänningslagen går att bevilja uppehållstillstånd på dessa grunder (psykisk ohälsa, har ingenting att åka hem till, föräldrar finns inte, ingen organisation som tar emot), då förstår jag inte var problemet ligger för Dan Eliasson? Som sagt: om han och hans rättslärde anser att Migrationsöverdomstolen gör felaktiga, för stränga tolkningar, varför i hela fridens dar går ärendet vidare via migrationsdomstolen till Migrationsöverdomstolen? Varför fattar inte Migrationsverket de mildare beslut som Dan Eliasson anser borde fattas?
Länk till inslaget i Sveriges Radio den 24 juni 2009: Migrationsverket vill hjälpa barn stanna finns kvar under begränsad tid.