Här är ytterligare en läsarreaktion på kolumnen i Svenska Dagbladet den 29 september, med rubriken En människas död är ingen struntsak:
Gårdagens krönika i SvD var strålande bra och mycket tankeväckande!
Man bekymras av det faktum att ansvar icke tycks utkrävas i vårt land – åtminstone inte när det rör det offentliga. Men låt oss göra ett tankeexperiment: Det aktuella dödsfallet inträffar på en privat sjukvårdsinrättning – då tar det sk. hus i helsike. Så är ej fallet när det är Staten eller Samhället som rattar verksamheten: När man inte skär ner den hängde utan låter honom hänga kvar; när Osmo Vallo blir ihjälhoppad av poliserna; när Mats läggs i bälte och omkommer på kuppen.
Tjänstemannaansvaret är bortsopat och den enskilde medborgarens möjligheter att få rätt mot staten är minimal. Är då enda chansen att få sin rätt, att driva civilmål mot staten och föra det hela till EU-domstolen? Kanske kommer Gustaf Petréns gamla Medborgarrättsrörelse att behövas igen, en vacker dag.
Med vänlig hälsning
NN