En migga har skrivit om sina frågor och funderingar kring sådant som Gellert Tamas påstår i sin bok, De apatiska. Läs detta inlägg först: ”Är det av betydelse att en anställd på Migrationsverket växte upp i en fin förort?” (27 september 2009).
Nu skriver samma migga följande, efter att ha läst ut hela boken:
Gellert Tamas bok är stundtals riktigt ful och oetisk. Kanske är det därför det är så tyst om den? Han åstadkommer ingenting genom att hänga ut enskilda människor.
För min del, och trots att jag jobbar på Migrationsverket, kan han gärna hänga ut anställda som gjort fel, men det är onödigt att han försöker ”bevisa” att dessa personer hyser främlingsfientliga åsikter sedan födseln eller att de annars antingen är psykiskt sjuka eller helt inkompetenta. Detta gör att han, Gellert Tamas, själv framstår som en knäppskalle och paranoid, vilket han kanske inte tänkte på, innan han lät sin svada flöda.
Vid närmare eftertanke rekommenderar jag inte boken.
Kommentar: Här finns två recensioner av boken: Att fucka upp (GD 1.10), Apatiska barn: mer karaktärsmord och dramatisering än seriös granskning (DN 1.10), många fler finns att hitta på nätet.