En text i en serie texter som publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och region den 11 september 2022. Texter tänkta att påminna om en del som hänt och  en del som inte hänt (!) sedan förra valet. Men mest om vad som händer nu  och vilka som säger, tycker, gör vad under tiden som är kvar tills det är val. Och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
Klicka på bildrutan för att läsa tidigare inlägg under den här vinjetten.

På Twitter läste jag den här texten av läraren Sara Persson, som genom den inspirerat mig att skriva något om vikten av ”literacy”. Jag kommer att använda det ordet, som betyder ”läs- och skrivkunnighet” för att det är kort och för att det innehåller mer än att man enbart kan staka sig igenom en enkel text och skriva en kort text hyfsat korrekt, det innehåller att man läser och skriver flytande och med lätthet och att man förstår både vad man läser och vad skriver om. Alltså: ”literacy”.

När jag tog del av Sara Perssons tweets så trodde jag knappt på det jag läste. Men jag förstod att det inte var något påhitt, något skämt. Det var ett inlägg på ett område som fått förfalla i decennier och som är den största samhällsfrågan, avgörande för Sveriges framtid bland ”civiliserade länder”, efter den grova brottsligheten.

I samband med att jag bad om tillstånd att få publicera tweetsen, kom också följande förtydliganden från Sara Persson, detta för att en del personer missuppfattat hennes text och hon vill undvika missförstånd:

Kommentar: Sara Perssons information fick mig att känna att jag behöver samla lite mer information om kunskaperna i landets officiella språk, svenskarnas modersmål på vilket lagar och regler är nedtecknade och ska kunna förstås av alla som lever i landet. Både skolan och svenska språket är oerhört viktiga frågor och sådana horrörer som beskrivs i tweetsen ovan hör absolut inte hemma i ett land som vill ses som en civiliserad kunskapsnation. Så jag samlade lite blandade informationer om och kring ämnet ur lite olika vinklar och kommer att låta andras texter tala för dem.

. Här följer det jag tagit del av efter att ha läst Sara Perssons tweets.

Enligt World Population Review gällande ”Literacy rate 2022” ser det ut så här:

 

Sverige ligger här på 36 plats vad gäller ”literacy” (som ju alltså inte rakt av kan översättas till ”läskunnighet” utan omfattar läs-, skriv- och textförståelse) i den här mätningen. Efter länder som Moldavien, Ukraina, Turkmenistan, Armenien. Endast sex länder i världen har 100 % ”literacy” och listan toppas av två grannländer och fyra andra små stater. Det är inte precis smickrande för Sverige att vara ett land där ”literacy” inte är 100 % ”. Och den faktiska analfabetismen torde vara betydligt större; alltför många har ett mycket torftigt språk och på universitet och högskolor (dit de facto illitterata unga sökt och antagits!), är många lärare förtvivlade och säger att eleverna inte kan skriva en enkel text. De kan inte använda skiljetecken. De blandar versaler och gemener. De särskriver och mycket av det de skriver är på en nivå som en elev i ett grannland (Finland, Norge) klarar i åk 2 i grundskolan!

Läs- och lyssningstips

För att läsa Magnus Henreksons text, klicka på textrutan.

Ur texten:

Skolans kunskapssyn är en förbisedd förklaring till västerlandets ökande inkomstskillnader och utanförskap, skriver nationalekonomen Magnus Henrekson. Eftersom skolan har blivit sämre på att träna även icke-kognitiva färdigheter som uthållighet, punktlighet, pålitlighet och social kompetens har familjens betydelse för dessa centrala faktorer ökat. Och just dessa faktorer är viktiga på arbetsmarknaden.

För att komma till ”lyssningssidan”, klicka på textrutan.

Vill man hellre lyssna på Magnus Henreksons text så går det bra. Johan Rabaeus har läst in den. Lite mer ur artikeltexten:

Skolan växte fram för att lära ut sådant som vi människor inte lär oss naturligt på egen hand. Medan vi lär oss biologiskt primära förmågor (som att gå, tala, lyssna och förstå vardagliga beteenderegler) utan explicit undervisning måste vi gå i skolan för att lära oss läsa, räkna och förstå biologins, kemins och fysikens grunder. Vi saknar nedärvd förmåga att automatiskt ta till oss dessa biologiskt sekundära kunskaper och förmågor.

För att leva i och vidareutveckla dagens samhälle måste barn förvärva omfattande kunskaper och färdigheter; varje ny generation måste få relevanta kunskaper förmedlade om den ”gamla” värld som de föds in i.

Det handlar inte bara om att ta till sig verifierbara vetenskapliga fakta och de – framför allt matematiska – metoder som utvecklats för det ändamålet. Det handlar också om sådana kunskaper som behövs för att individen ska fungera väl i sin nationella kontext och bli en del av den kulturella gemenskapen, som att behärska ett skriftspråk och sådant som litteratur, historia och geografi. Även de etiska begrepp som krävs för att bedöma vad som är rätt och fel är viktig gemensam kunskap. Utan de här kunskaperna kommer en elev inte att som vuxen kunna delta i och bidra till att förnya sitt samhälle.

Klicka på textrutan för att läsa artikeln av Svend Dahl på Smedjans sajt.

Ur texten:

I kunskapskraven som premierar resonerande och undersökande finns också en förklaring till att så många elever misslyckas, och inte når gymnasiebehörighet. Vi har helt enkelt skapat en skola som premierar den som kan bluddra på, och ge sken av att begripa något.

Eller som en nybliven student i min närhet konstaterade för ett tag sedan: ”Om man ska få bra betyg i högstadiet eller gymnasiet gäller det att skriva långa och krångliga meningar med många ord.”
———-
Ett uppenbart problem med att göra praktiska ämnen mer teoretiska och  faktaorienterade ämnen mer inriktade på argumentation och analys är att bara de extroverta och pratglada kan bli vinnare. De tysta och försiktiga håller sig hellre till fakta än slänger sig med våghalsiga analyser. De praktiskt lagda som förr kunde briljera på idrotten eller slöjden har numera inte en chans – även där måste du ju kunna analysera och argumentera för att nå ett bra betyg. Resultatet har blivit en skola där nästan ingen kan känna sig som en vinnare.

Kommentar: Skrämmande. Att skolan till stor del i alla ämnen tycks syssla med bluddrande, och premiera sådant. Det är ju fruktansvärt. Stackars elever! Svend Dahl som skrivit texten ovan, har i den lagt in en länk till Kursplan – Samhällskunskap på Skolverkets sajt (nya kursplaner gäller från 1 juli…), för att vi som inte befinner oss i skolans värld men också för föräldrar och elever som är mitt iden, ska kunna försöka begripa vilket snömos som ”dishas” ut i stället för att göra lärandet intressant och roligt – och begripligt, inte minst – genom att först ge en gedigen och solid grund i ”literacy”! Utan den kan man inte lära sig något alls på djupet, då blir det bluddrandet som gäller. Läs gärna kunskapskraven i ämnet Samhällskunskap, som alltså ska klaras av även om man inte har fått lära sig att läsa och skriva korrekt. Ett kort exempel för annars förstår man inte hur skruvat det är:

För betyget E i samhällskunskap, alltså ett snäpp över underkänt:

Eleven har grundläggande kunskaper om olika samhällsstrukturer. Eleven visar det genom att undersöka hur sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer i samhället är uppbyggda och fungerar och beskriver då enkla samband inom olika samhällsstrukturer. I beskrivningarna kan eleven använda begrepp på ett i huvudsak fungerande sätt. Eleven kan utifrån något givet exempel föra enkla resonemang dels om hur individer och grupper kan påverka beslut på olika nivåer, dels om förhållanden som begränsar människors möjligheter att påverka.

Eleven kan undersöka elevnära samhällsfrågor ur något perspektiv och beskriver då enkla samband med enkla och till viss del underbyggda resonemang. Eleven värderar och uttrycker olika ståndpunkter i elevnära samhällsfrågor med enkla resonemang och till viss del underbyggda argument. Eleven redogör för innebörden av de mänskliga rättigheterna och barnets rättigheter och ger exempel på vad rättigheterna kan betyda för barn i olika delar av världen.

Eleven har grundläggande kunskaper om vad demokrati är och hur demokratiska beslutsprocesser fungerar och visar det genom att föra enkla resonemang om hur demokratiska värden och principer kan kopplas till hur beslut tas i elevnära sammanhang. Eleven kan söka information om samhället och använder då olika källor på ett i huvudsak fungerande sätt och för enkla resonemang om informationens och källornas användbarhet.

Jag citerar igen ur Svend Dahls artikel ”Vi behöver en skola för fler än folkpartisttjejer” som är länkad till ovan:

Kunskapskraven i samhällskunskap kan få disputerade statsvetare att försiktigt backa ut ur rummet och tacka sin lyckliga stjärna för att de har grundskolan bakom sig.

Kommentar: Indeed…

I årskurs 6 är man 11, 12 år… Man borde i stället till exempel få växelvis läsa, växelvis lyssna på Tove Jansson som läser Farlig Midsommar. Vilket äventyr, vilken ordrikedom! Synonymer! Vindlande, svindlande, bedårande, sagolika och vackra, spännande ord som kittlar fantasin, som ger associationer och inre bilder. Och så kunde man analysera Mumindalen och hur de olika filurerna tog det när katastrofen kom och teatern kom flytande och… Det vore en nog så god övning i både levande, böljande språk som i hur invånarna i ett samhälle (Mumindalen) förbereder sig och agerar under en helt oväntad händelse som ställer allt på ända. De är 12 år! Med diskussionen och analysen av ett fiktivt, sagosamhälle, kan sedan andra, mer verkliga skeenden läggas fram för diskussion.

Nu kom jag lite bort från det jag skulle skriva om, men det är tillåtet eftersom jag är min egen redaktör. Men mina reflektioner om Muminvärlden tycker jag ändå får ett stöd i detta, som finska Lukukeskus/Läscentrum tagit upp när man talar om läsförmågans vidsträckta kulturella återverkningar och vad UNESCO satt upp som ett av sina mål:

Kommentar: Det är ett svek utan like mot svenska elever att de inte absolut och självklart ges gedigna kunskaper både i och om och kring Sveriges officiella språk. Det språk som lagarna är skrivna på, som vi kommunicerar med varandra och myndigheter på och som är det gemensamma fundamentet för alla som lever här, för hela landet. Att låta människor bli kommunikativa krymplingar som också får svårt att lära sig andra språk om de inte behärskar sitt eget, är inte i UNESCOs anda. Och det inte välmenande. Det är en mänsklig rättighet att ha ett eget språk och att svenska elever skriver som beskrivs nedan (och i många andra utredningar, rapporter och inlagor) efter nio år i grundskola och tre år på gymnasiet, är en skam utan like för landet. Det är också ett fasansfullt svek mot de nästan vuxna unga som inte klarar att studera vidare tack vare att de tillåtits gå hela sin skoltid utan att någon talat om för dem att de inte kan läsa och skriva! Hur de kommer in på högskolor är en gåta. Och hur de får arbete är det också – många får det inte med så bristfällig språk.

Jag avslutar med några citat som borde ha stämt till eftertanke när de skrevs eftersom liknande redan hade rapporterats om i långt över ett decennium:

Klicka på textrutan för att läsa Fredrik Hultmans ledarartikel på Barometerns sajt.

Ur texten:

Enligt en enkät bland chefer på svenska företag utförd av Novus är unga vuxnas svenskkunskaper bristfälliga. Var tredje tillfrågad arbetsgivare uppger att de har valt att inte anställa en ung person, i åldern 18-25, på grund av bristande skrivförmåga. Universitets- och högskolelärare fick frågan hur de såg på studenters språk. Hälften angav att skrivkunskaperna var för dåliga.

Det är beklämmande uppgifter, men inget nytt. På många högskoleutbildningar har olika extramoment införts. Antingen särskilda föreläsningar i svenska, eller spärrtentor i svenska för att garantera att studenter har tillräckliga kunskaper för att klara sin utbildning. Uppenbarligen kan varken universitet eller arbetsgivare förlita sig på att godkänt i svenska på gymnasienivå innebär tillräckliga språkkunskaper.

Den utvecklingen behöver tas på största allvar. En rad samhällsviktiga yrken kräver förmåga att uttrycka sig i tal och i skrift, även yrken som inte kräver högskoleutbildning. Det kan handla om att ha kundkontakt eller att följa skriftliga instruktioner.

Problemet är dock inte nytt. I en rapport från Universitetskanslersämbetet från 2009 lyftes samma tendens fram. Studenternas språkkunskaper hade redan då blivit sämre.

Texten som skrevs för snart två år sedan, avslutas med orden:

Om fler och fler inte arbetar upp en läsvana i unga år, blir svenska språket svårare. En del politiker lyfter fram problemen med att ens föräldrar inte jobbar, och hur det kan ha en besvärande normerande effekt. Men detsamma gäller om ens föräldrar inte läser böcker. Skolan är inte enda boven i dramat.

Urholkning av svensk skola har fortgått under såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar. Bildning som norm försvagas. Det är dagens ungdomar som får betala priset för det.

Till allra sist: Ett enormt stort tack till alla de lärare som själva har ett rikt språk och som orkar och klarar av att förmedla det till sina elever, trots att de motarbetas av allehanda byråkrater och politiker!

Men snart finns inte sådana lärare mer, för de lärare som nu i allt högre grad befolkar skolorna är uppfostrade i bludder-andan och har själva ofta inte lärt sig korrekt svenska… Jag har sett massor av exempel på riktiga horrörer genom att jag tagit del av kommunikation från förskole- och grundskole, men även gymnasielärare, till föräldrar…

Klicka på text- och bildrutan för att få fram samtliga texter som skrevs inför valet 2018.