Klicka på text- och bildrutan för att läsa debattartikeln på Aftonbladets sajt.
Ur debattartikeln:
Sverige måste fortsätta att stå upp för en human flyktingpolitik.
Kommentar: Ungefär samma mening upprepas ofta av allehanda debattörer och politiker. Den låter fin, det är fina ord som staplas efter varandra och vem vill inte vara ”human”? Men om man dissekerar meningen så kan man undra:
1. Vad menas egentligen med en humanitär stormakt? ”Humanitär” hur? ”Humanitär” för vilka? Och ”stormakt”? Är det inte att ta i lite väl mycket? Sverige åtnjuter ju numera inte särskilt stor respekt i resten av världen, vare sig för sin ”flyktingpolitik”, för sin utrikesministers katastrofala intervju i Deutsche Welle (se den i sin helhet här) integrationen av asylinvandrade. Inte heller kan man med bästa vilja i världen anse att det faktum att Sverige är ett mycket våldsamt land med skjutningar, mord, våldtäkter, bil- och skolbränningar, granatattacker på en nivå som vida överstiger hur det ser ut i alla andra EU-länder, gör landet till ”humanitärt” eller ”en stormakt”.
2. Vad menas med måste? Vem/vilka har bestämt detta måste? Svenska folket? I så fall när och hur?
3. Vad menas med fortsätta att stå upp för en human flyktingpolitik? Är det alltså så att det som debattörerna kallar ”flyktingpolitiken” – som i själva verket är en enorm invandring av människor utan asylskäl och en betydligt mindre invandring av faktiska flyktingar – har varit och är ”human”?
4. Vad menas med att stå upp för, vad betyder det? På riktigt, i praktiken? Hur ska det ske och vilka är det som ska ”stå upp för”?
Kommentar: Menar skribenterna att ”Sverige ska vara en humanitär stormakt” för landets egen befolkning? För det är alltid i första hand de egna medborgarnas väl och ve som är en stats skyldighet att värna och trygga. Eller kan skribenterna mena att ”Sverige ska vara en humanitär stormakt” för allt och alla utom just det egna folket? Det bryter i så fall av mot hur man ser på vad som är en stats skyldighet om man jämför med övriga europeiska och andra civiliserade länder. Det kan knappast anses värdigt ”en humanitär stormakt” att ta in fullständigt oproportionerligt många människor från främmande kulturer som både ska försörjas av skattebetalarna och integreras i samhället, vilket storligen misslyckats? ”Stormakt”? Ska man skratta eller gråta åt något så felaktigt som att tala om Sverige som en ”stormakt”? Snarare är det ju tvärtom: Sverige skiljer sig ju på de flesta områden mycket stort från både sina nordiska grannar liksom resten av den västliga världen. Att koppla orden ”Sverige” och ”stormakt” till varandra går inte ihop
Vidare ur texten:
Flyktingkonventionen ålägger stater att ta emot asylansökningar och pröva asylskälen i varje enskilt fall.
Kommentar: Om skribenterna med ”flyktingkonventionen” menar 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) så vet de också att den snart 70 år gamla konventionen är förlegad. Den tillkom i en helt annan tid under helt andra förhållanden än idag och skapades ursprungligen för att ge skydd åt dem som var flyktingar på grund av andra världskrigets händelser. Inte för att tillämpas i samband med enorma migreringar som sker sju decennier senare där människor mycket ofta helt enkelt söker ett liv som de tror/hoppas ska bli bättre ekonomiskt och på andra sätt än i hemlandet. Och Sverige, känt för en slapp inställning till både de sökandes identitet (läs text i ämnet längre ner) och deras asylhistorier (läs text i ämnet längre ner) och som ett ytterst generöst skattefinansierat bidragsförsörjningssystem drar till sig just ekonomiska migranter i större utsträckning än andra länder som inte har samma slappa inställning till vilka de hyser. De i sammanhanget relativt få som verkligen är flyktingar tar sig sällan genom hela Europa till det specifika landet Sverige, flyktingar söker oftast skydd i närliggande länder.
Lästips
• Retrospektiv # 9/20. En migga berättade 2006. Berättat 2006, publicerat 15 februari 2019. Ur texten:
”Men hur vet du vad vi sade om du inte kommer ihåg oss?” frågade pojkarna.
Därför att det var den enda historien jag fick höra till leda från unga afghanska män under 2004. Utom från dem som konverterade till Livets Ord redan i Gimo. Och alla var födda 1987, måste ha varit en babyboom i Afghanistan just då. (I de flesta fall visade åldersutredningen sedan att de var betydligt äldre, en del var i 30-årsåldern).
Här finns samtliga samlade 20 retrospektivtexter från miggor, skrivna 2006-2007, samlade Allt har varit känt hur länge som helst men svenska politiker antingen vill bli lurade eller tror på fullt allvar att de bidrar till ”en humanitär stormakt” när de medvetet låter sig manipuleras…
• Finland. President Sauli Niinistö: “Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.” – 4 februari 2016. Ur texten:
Vi har problem. Det senaste av dem är den okontrollerade migrationen. Vi misstar oss grundligt om vi inbillar oss att den blir undangömd för att vi har börjat hålla ett öga på varandra, på vad var och en gör och säger in i minsta detalj, och sedan göra ett stort nummer av det och ta till öknamn. Vi blir inte av med problemen på det här sättet; vi riktar uppmärksamheten åt ett annat håll, men det leder bara till ökade problem.
Kommentar: Så sa alltså Finlands president Sauli Niinistö i samband med den enorma migrantvågen som sköljde över hela Europa 2015. Man kan tycka att även mindre begåvade svenska ministrar och andra politiker borde kunna inse detsamma:
• Så stor andel asylsökande i Sverige har inte uppvisat pass eller annat godtagbart identitetsbevis vid asylansökan 2015-2019 – 16 juni 2020. Ur texten:
Så här såg det ut år 2015 då 162.877 personer kom till Sverige – med och utan asylskäl:
2016 var antalet asylsökande 28.939. Andel i % som saknade pass:
100 % Angola, Barbados, Benin, Bhutan, Burma, Centralafrikanska Republiken, Djibouti, Dominikanska Republiken, Frankrike, Gabon, Guinea, Guinea Bissau, Guyana, Haiti, Indonesien, Jamaica, Kroatien, Malta, Mocambique, Montenegro, Niger, Nordkorea, Norge, Saint Kitts och Nevis, Sierra Leone, Slovakien, Sydafrika, Sydsudan, Tchad, Thailand, Tyskland, Ungern
99 % Somalia
97 % Afghanistan, Demokratiska republiken Kongo, Kuba, under utredning
96 % Etiopien, Tanzania
95 % Kenya, Nigeria
94 % Senegal
93 % Azerbajdzjan, Bangladesh, Eritrea, Indien, Marocko
92 % Algeriet, Armenien, Kazakstan, Libyen, Kosovo
91 % Egypten
90 % Elfenbenskusten, Iran, TunisienAntal (av 28.939 asylsökande) som inte uppvisade pass: 23.918.
Slutkommentar: Sverige behöver följa utlänningslagen! Och givetvis kräva styrkt identitet och en hållbar, inte inlärd asylhistoria presenteras. Undantagen från dessa krav ska vara ytterst, ytterst få och då ska olika sätt att visa vem man är och varför man är här ändå krävas av den som söker den förmån och rätt det innebär att som flykting söka och erhålla skydd under en tid tills det är möjligt att återvända till hemlandet. Eller – om asylgrundande omständigheter kvarstår under mer än ett visst antal år – till exempel åtta eller tio år – kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd. Var och en som inte styrker sin identitet och sin sylhistoria inte har asylskäl utan söker ett bättre liv, ska ges avslag på sin ansökning om uppehållstillstånd och utvisas. Inte ges bidrag till försörjning och boende och skolgång etc. Sverige måste visa att man menar allvar med att lagar ska följas; i detta fall utlänningslagen. Om hemländerna vägrar ta emot sina medborgare och Sverige är bidragsgivare i någon form till sådana länder, ska bidraget helt upphöra tills länderna ifråga lever upp till sina förpliktelser gentemot sina egna medborgare och tar emot dem.
Att följa den egna utlänningslagen, det är humanitärt både mot landets egen befolkning och mot den minoritet av alla som tar sig ända hit till ett land nästan så långt bort från deras hemländer som det bara går, som faktiskt har skyddsskäl. Inte retorik som visat sig inte fungeras under minst de två senaste decennierna.