Under rubriken Politiker och pastorer rasar mot migrationsministern i tidningen Dagen, kan man bland annat läsa:
Sedan migrationsminister Tobias Billströms utspel om att minska invandringen kom för ett par dagar sedan har många kritiska röster höjts. Varken regeringens mindre partier eller oppositionen tycks gilla förslaget.
Men vad är det egentligen för ”utspel” migrationsministern har gjort? Att han har sagt att antalet asylinvandrare måste minska är inget märkligt. Sverige är det land som, efter Tyskland och Frankrike med ändligt många fler invånare, tar emot flest asylsökande i hela EU! Det är klart att det inte håller i längden. Det har länge varit problematiskt, nu har systemet totalhavererat. I det som migrationsminister Tobias Billström nu säger (många år för sent…) ligger inget ohyggligt grymt och ”sverigedemokratiskt” utan, som jag förstår det, att migrationsministern bland annat äntligen vill ta itu med ”okynnesasylansökningarna”, som förstör för flyktingar och andra med skyddsskäl. Som jag skriver i inlägget Vem är det som har sagt att man tänker ”röra asylrätten”? :
Man bör läsa miggornas berättelser – som berättats sedan slutet av 2007 och som finns samlade för åren 2008-2011 i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, men också under kategorirubriken Asyl&Migration här på bloggen och finns tillgängliga genom att man söker på ordet ”migga”. Dessa berättelser måste läsas för att man ska förstå grunden till det migrationsministern nu vill göra: minska antalet människor som kommer hit och söker asyl utan några som helst lagliga eller konventionsrättsliga skäl. Dessa berättelser måste läsas för att man ska se den verklighet som existerar och som miggorna ser och ihärdigt rapporterar om år ut och år in, och som innefattar:
- bättrelivinvandring
- skenäktenskapsinvandring
- sjukdomsinvandring
- ålderdomsinvandring till barn i Sverige
- bedräglig arbetskraftsinvandring
- falsk konvertertitinvandring
- hushållsbarnsinvandring
- ogrundad asylinvandring från EU-länder och länder på Balkan
- kriminalitetsinvandring; dvs människor som begått brott i sina hemländer och vill undkomma straff
- falskahandlingarinvandring
Inget av dessa sätt att invandra till Sverige har stöd i vare sig Utlänningslagen eller någon av de konventioner Sverige undertecknat.
Jag förstår det migrationsministern säger – vilket jag inte ser som något ”utspel” – bland annat som att ovanstående typer av ”asyl”sökande måste minska. Att Migrationsverket måste bli bättre på att, redan i första ledet, sålla bort ovanstående typer av ansökningar och se till att personer med ogrundade ansökningar återvänder till sina hemländer och inte stoppar upp asylprocessen för verkligt asyl- och skyddsbehövande. Det kan inte vara acceptabelt att människor, som påstår sig ha reella asyl- eller skyddsskäl, inte visar vilka de är eller varifrån de kommer. Kravet på styrkt identitet måste vara absolut med ytterst restriktiv möjlighet till undantag. Sverige kan inte fortsätta med en ordning där omkring 90 procent av dem som söker sig in i Sverige antingen gömmer sina id-handlingar och påstår att de inte existerar eller att har falska handlingar! Det är inte värdigt en rättsstat, de är inte rätt mot landets medborgare som ska bekosta falska asylsökandes liv i Sverige, att detta fortsätter att accepteras. Dessutom ska givetvis de som fått avslag på sina asylansökningar lämna landet omgående, så som det stadgas i utlänningslagen (inom två till fyra veckor).
För dem som inte vet hur det går till, som inte i sin vildaste fantasi kan ana hur påhittiga människor är i sin strävan efter ett bättre liv (fullt förståeligt!), fri sjukvård, komma undan straff för brott, kunna smida terroristplaner och rekrytera terrorister etc i Sverige, för dem rekommenderas, nästintill anbefalles, läsning av miggornas berättelser om just allt detta. Och mer därtill.
Det värsta med hur illa ställt det är på asylinvandringsområdet i Sverige är att det ganska lilla antal faktiska flyktingar och faktiska skyddsbehövande far illa och inte blir mottagna så, som de borde bli mottagna. Och att ilskan hos folket växer, inte minst motviljan mot de människor som vi inte ens vilka de är, men vi ska försörja. Det drabbar också dem som faktiskt har laglig och konventionsenlig rätt att tas emot som flyktingar eller skyddsbehövande, för vem vet till slut vem som är vad.
Jag citerar för tredje gången här på bloggen, en finländares syn på varför det blivit som det blivit i Sverige, som helt skiljer sig från sina nordiska grannar på området:
Sverige är ju världsbäst på många områden, framför allt på självgodhet, och det skapar intressanta logiska kullerbyttor. Grundinställningen är att ”det är synd om alla som inte är födda eller uppvuxna i Sverige, och de som det är synd om måste vi ju ta om hand”. Det gör också att det inte är så noga på vilka grunder man sökt sig till Sverige – det blir ju i vilket fall som helst synd om den som måste lämna landet och därför får det inte ske. Men eftersom Sverige inte har kapacitet att ta hand om alla, så vill man delegera det svenska omhändertagandet till andra länder i Europa. En annan grundinställning (som delvis står i strid mot den första) är att Sverige är rikt, och därför har man per definition resurser att ta hand om alla som kommer.
Det är inte ”inhumant” eller strider mot ”allas lika värde” eller annat som alltid dras fram när argumenten tryter, att upprätthålla en reglerad invandring till ett mycket litet land. Det är inte på något sätt omänskligt att följa sina egna (!) lagar och de konventioner man ratificerat. Detta ska Sverige göra, detta gör Sverige. Ingenstans i lagar och konventioner står dock att Sverige ska ta emot människor ur kategorierna ovan!