De oförtröttliga kamporganisationerna, vilkas mål är att alla afghanska män som tagit sig till Sverige från Iran, Pakistan och Afghanistan ska få stanna, försörjas, bosättas, få vård, tandvård utbildning i Sverige, har gjort – och gör – allt för att få kortnästa politiker att ge dessa män en egen invandringsfil utan några krav på någonting alls – utom att man är, eller påstår sig vara afghan.
Det handlar om personer som har serverat lögner om ålder, bakgrund, vilka länder förutom Afghanistan de kommer ifrån nationalitet (en del är pakistanier, ”asylhistorier”, undanhållit om de begått brott etc. Dessa män har blivit de mest omhuldade utlänningarna i Sverige av orsaker som för de flesta ter sig helt obegripliga. Män som, för mycket höga kostnader för skattebetalarna, i åratal bitit sig kvar här trots beslut om avslag på asylansökningar i minst två instanser, ivrigt påhejade av främst kvinnor i nätverk som vistårinteut och Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!
Klicka på bilden för att läsa deras senaste påtryckningstext.
Notera att nätverket rubricerar sin text: Vad säger Afghanistans regering om flyktingsituationen? medan den afghanska ministern inte alls talar om ”flyktingar” utan om ”migranter”. Om människor som söker ett bättre liv. Så här agerar de, nätverken.
Nu vill nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! också att det som biträdande ministern för departementet för flyktingar och repatriering, vars förnamn jag inte lyckats hitta, men som benämns Dr Alema, uttalat vid ett möte i Genève i november 2018, på något sätt ska få betydelse i Sverige! Där sa hon, enligt nätverket:
Publiken måste förstå att när människor flyttar från Afghanistan är det inte en söndagspromenad i parken. Från min synvinkel sett hade det varit bättre att välja titeln ”människor på tvångsresa”.
Det kan kanske vara intressant för människor att ta del av vad den här ministern säger, men det har ju ingenting alls att göra med Sverige och den svenska utlänningslagen.
Hon, ministern, talar om ”när människor flyttar från Afghanistan”. Att människor ”flyttar från Afghanistan” (alltså inte ”flyr från Afghanistan”) på jakt efter ett bättre liv är förståeligt. Men det har inget med Sverige att göra eftersom vi inte har fri bättre-liv-invandring här – även om nätverken gör allt för att afghaner, i strid med lagen, ändå fritt ska kunna invandra hit, det vill säga utan sådana skäl som anges i den svenska utlänningslagen.
Det är inte heller Sveriges sak att ta emot och bekosta livet för människor som inte uppfyller de krav som här ställs och måste ställas gällande absolut behov av skydd – alltså skydd, inte behov av ”bättre liv med allt betalt”, eftersom varje normalt funtad människa inser att Annie Lööfs tidigare uttalade, sanslöst naiva 30 miljonersvision inte håller, att vi inte kan ta emot alla som vill komma hit.
Att nätverken inte drar sig för något vet vi redan. Med bakvänd logik försöker de föra fram och utnyttja vad den afghanska ministern vid departementet för flyktingar och repatriering sagt vid ett möte i Genève. I Sverige gäller svenska regler och lagar, i Afghanistan gäller afghanska regler och lagar.
Den afghanska ministern säger också:
Är det sanna framsteg, i samklang med våra gemensamma värderingar, när vi skickar tillbaka människor i flip-flop-sandaler för att tillbringa vintern i Afghanistans berg?
Är det sanna framsteg när minderåriga skickas till Afghanistan när resten av deras familj stannar utomlands?
För det första så är det inte korrekt av minister Alema att fråga: ”Är det rätt att vi skickar tillbaka människor”, eftersom hennes land inte är en del av detta ”vi”.
För det andra är det nog inget EU-land som, såvitt känt, ”skickar tillbaka människor i flip-flop-sandaler för att tillbringa vintern i Afghanistans berg”. De allra flesta – om inte rentav alla – EU-länder som finner att afghanska medborgare inte har asylskäl, ger någon form av återvändandebidrag till dem som inte motsätter sig lagakraftvunna beslut om utvisning och återvänder i enlighet ned beslut om avslag på asylansökan. Dessutom har alla som lämnar Europa kläder och skor som de fått i de länder de sökt asyl i, ingen tvingas ”tillbringa vintern i Afghanistans berg” i flip-flop-sandaler”.
Återvändandebidraget i Sverige är 30.000 kronor, vilket den som påstås ha skickats tillbaka i sandaler (vilket jag aldrig hört talas om skulle ha skett) i så fall kan köpa både ett och två par skor för i Afghanistan.
För det tredje så har inga faktiskt minderåriga skickats tillbaka till Afghanistan från Sverige (och inte från de flesta andra EU-länder heller) utan att det funnits någon där som kunnat ta emot dem. Knappt ens då.
Till slut: nätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! har av någon anledning glömt att rapportera om vad minister Alema också sa i Genève, om vad den afghanska regeringen har genomfört hittills, här återgett på engelska:
We have put in place the necessary policies and the related instruments, a High Commission for Migration, a Ministerial Committee and an action plan for returnees and IDP:s (Internally Displaced Persons, min anm.). At the highest level, the government has identified return and re-integration of its citizens as one of its key priorities.
According to the action plan we work at the same time on land allocation, job creation, education and health for returnees and IDP:s. We have registered about 800.000 Afghans without documents in Pakistan. We are in process of giving them Afghan passports and then the Pakistani government must provide them with visas so that they stay legally.
We have signed an agreement with the European Union and some other countries on migration issue … otydligt… manage the Afghan migration issue. We agreed with our neighbors (Pakistan och Iran, min anm.) that the return of Afghan migrants must be voluntary, dignified, gradual and safe. We have regular meetings with governments of Iran and Pakistan and discuss how to regulate and handle the Afghan migrants living in their countries.
Until now the Iranian government … otydligt… 700.000 Afghan migrants. 70.000 of Afghan migrants have received passports through our Embassies and Consulates and this process is ongoing. We request the government of Iran to issue for them visas that they have legal status.
Ingenting handlade om asylsökarna i Sverige, som i själva verket till största delen torde vara just migranter, vilket ministern talar om. Hon säger också:
There is no way of reducing poverty in Afghanistan without exporting labour. Migrations is part of the solution, not part of the problem. We must work on how to make migration a … otydligt… option. Not only in the Gulf countries but also in Iran, Pakistan and even the European Union.
Den svenska utlänningslagen medger arbetskraftsinvandring. Om Afghanistan vill ”export labour” som det finns behov av i Sverige så står det dem fritt. Individerna ska då själva ha sökt arbete, ordnat bostad och kunna visa att de kan försörja sig själva när de fått arbetstillstånd i Sverige. Vad som inte står någon fritt är att ”bättre-liv-invandra” för att försörjas av folket i Sverige.
De här nätverkssammanslutningarna har bidragit till att åsamka samhället ekonomisk och annan skada (som bland annat grova sexualbrott, mord, narkotikabrott) genom sina orättfärdiga krav på att afghanska män utan någon som helst rätt till det, ska stanna här. Värst är naturligtvis att inkompetenta och ytterst kortnästa politiker lyssnat och fattat beslut som är huvudlösa.
Hade utlänningslagen följts så hade de flesta afghanska männen inte fått uppehållstillstånd (ett stort antal har ju också fått nej i flera instanser) och många hade rest tillbaka till Iran och Afghanistan och Pakistan varifrån de kommer. Med 30.000 kronor på fickan och många nya insikter som kunde bli till nytta i deras hemländer.
I stället – tack vare ovannämnda nätverk och kortnästa politiker, har vi nu detta att tampas med, förutom den brottslighet som inte skulle finnas om de tusentals som har fått avslag på sina asylansökningar inte hade stannat kvar:
För att läsa hela artikeln, klicka på textrutan.
I artikeln tar läraren Ljiljana Orelj upp mycket sådant som jag tidigare skrivit om otaliga gånger. Kort ur texten, läs gärna hela:
Så länge vi undviker att prata om ensamkommande ungdomars ringa förkunskaper kommer ogynnsamma lagar att stiftas och den misslyckade invandringspolitiken även fortsättningsvis att söka desperata lösningar, paketerade i osannolika utbildningsvisioner.
Det är dags att politiker slutar förvänta sig att lärarna ska lösa samhällsproblem.
Just detta har otaliga lärare vittnat om under lång tid, inte minst här på denna sajt. Skygglappar och öronproppar måste ha haft strykande åtgång eftersom inga politiker och andra i ledande ställning och ytterst få, knappast några, medier har sagt eller skrivit något om det. Också detta, som läraren Ljiljana Orelj här skriver, har jag som sagt tagit upp här på denna sajt:
…en majoritet av de 9 000 huvudsakligen unga män som omfattas av lagen om fyra år kommer att vara utan gymnasieexamen, utan jobb och med en betydande studieskuld.
Jag har frågat: Vem ska betala deras studieskulder? Plus att de kommer att ha kostat en massa i bidrag men inte kommer att ha klarat utbildningarna, med vilken rätt belastar politiker skattebetalarna med många miljarder kronor för detta? Och vem tar ansvar för de svenska elever vilkas utbildning blir lidande med dessa män i sina klasser? Om de ens kommer in på gymnasier och andra utbildningar, om det ens finns plats för fler studerande…
Ingen politiker i ansvarig ställning, det vill säga ur partierna S, MP, V och C, säger nu så mycket som ”pip”. Och folket, skattebetalarna, väljarna har inte förstått vidden av den vansinniga gymnasielagen och vad den medför på mängder av olika plan eftersom förnuft och normal insikt samt gedigna konsekvensanalyser lyst med sin frånvaro bland de tidigare nämnda partiernas politiskt, ekonomiskt och rättsligt ansvariga personer.
Också detta har otaliga lärare vittnat om men inte vågat gå ut med sina namn eftersom de varit livrädda för att stämplas som ”rasister” eller något annat och tvingas sluta som lärare:
Den nya gymnasielagen har gett ensamkommande ungdomar en chans att stanna i Sverige och avsluta sina studier, men risken att de ska misslyckas är enorm. De alarmerande siffrorna om det fåtal procent elever från språkintroduktionen som klarar av gymnasiet har väckt starka åsikter, samtidigt som själva kunskapen anmärkningsvärt har hamnat i debattens periferi. Att prata om elevernas (o)kunskaper verkar ha blivit farligare än någonsin.
Läraren skriver också i debattartikeln:
När ensamkommande ungdomar påbörjar sin utbildning i Sverige vet vi i de flesta fall ingenting om deras skolbakgrund, kulturella koder och vilka samhällsstrukturer de kommer ifrån.
Här kan man lägga till att ingen ju ens vet vilka de är, vilka länder de faktiskt kommer ifrån, hur gamla de är eller ens med säkerhet vilken nationalitet de har. Inte ens med säkerhet varför de är här, varför de flockas just i Sverige. Det handlar om 10.000 afghanska (och pakistanska?) män som fyra partier av outgrundlig anledning ser som så viktiga att de bortser från allt vad kontroller och krav på styrkt identitet etc heter. Och kör över alla experter som varnar för en urusel och orättvis, på alla sätt felaktig ”gymnasielag” för afghanska män som redan fått sina asylskäl prövade flera gånger och fått besked om att de inte har skäl att få skydd i Sverige.
Sverige skiljer ut sig från alla andra civiliserade, demokratiska västländer. Megalomana men inte tillräckligt kompetenta politiker med huvudena ovanför molnen eller nere i sanden, bokstavligt talat raserar allt vad välfärd, trygghet, tillit heter. Fort går det också. Och vi är många som för våra liv inte kan förstå varför.