Idag rapporteras att UNHCR i samarbete med Migrationsverket under två års tid har analyserat den rättsliga kvaliteten inom Migrationsverkets asylprövning.I deras gemensamma pressmeddelande konstateras att:
Studien fastställer att Sveriges asylsystem är rättssäkert och ett av världens bästa, men att även ett bra system kan förbättras.
Tillåt mig att tämligen starkt betvivla att det 1) är rättssäkert och 2) att det är ett av världens bästa! Så här säger Hans ten Feld, UNHCR:s regionala representant.
Sverige har under många år varit ett föregångsland då det gäller flyktingrätt och dess tolkning och har ett erkänt rättssäkert asylsystem med relativt hög bifallsfrekvens för internationellt skydd. Inget system är emellertid perfekt utan det finns alltid utrymme för förbättringar.
Kommentar: På papperet har Sverige ett bra asylsystem och en bra utlänningslag. I verkligheten – och det tvingas ju också UNHCR och Migrationsverket erkänna – så är det inte riktigt samma sak. Annars skulle man väl inte behöva ändra så drastiskt på det ”fina” systemet! Och ”relativt hög bifallsfrekvens” är sannerligen inte detsamma som att systemet är bra! Det kanske – gör tankeexperimentet! – är en indikator på att systemet inte är bra… Jag påstår inte att det är si eller så, jag tycker bara att man ska tänka ordentligt på vad det är man säger och varför, och vad som är fakta och vad som är fiktion.
Så här säger Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson:
Att låta UNHCR granska våra asylbeslut och utredningar är en viktig del av vårt utvecklingsarbete. Den uttryckliga beställningen från oss har varit att försöka identifiera områden vi kan förbättra och rapporten kommer att ligga till grund för vårt fortsatta utvecklingsarbete.
Bra sagt. Alltså orden låter bra. Vad de sedan betyder i verkligheten är en helt annan femma. Nog har ju Migrationsverket i åratal och helt utan UNHCR:s hjälp vetat om att det finns mängder av undermåliga asylombud – det var ju därför Migrationsverket redan för några år sedan svartlistade en rad av dem – och t.ex. det som berättas av en migga i ett inlägg för snart tre år sedan, den 24 november 2008:
Jag kan säga att det finns väldigt många offentliga biträden som har 200 förordnanden och fler. Senast jag kollade så fanns det ett biträde som har över 1000 förordnanden…
UNHCR verkar tämligen verklighetsfrämmande i sina rekommendationer att kvaliteten på offentliga biträdens arbete måste höjas. Alltså rekommendationerna i sig är det inget fel på, men de är inte genomförbara, i så fall hade det väl genomförts för länge sedan, Dan Eliasson har ju känt till problematiken mycket väl under många år.
Hur tror de att man ska kunna snyta fram mer kompetenta offentliga biträden, när de redan nu är för få och många är undermåliga och okunniga och/eller har hundratals asylärenden samtidigt? Och när många som varit biträden i asylärenden slutar av olika anledningar, bland annat: för mycket jobb och för lite betalt; orkar inte längre; utsätts för hot och utpressning.
Det ter sig som om UNHCR och Migrationsverket har gjort en utredning om saker som har varit kända hur länge som helst, och inte kommit fram till något realistiskt överhuvudtaget. Men de har förstås producerat en rapport och uttalat sig i media…
Och här kan man läsa delvis samma kritik som gavs redan för tre år sedan, den 24 juni 2008 i (SOU 2008:65) på beställning av migrationsminister Tobias Billström:
Utredningsarbetet har visat att det förekommer biträden som på grund av bristande kompetens eller av annat skäl inte är lämpliga för uppdraget. Utredningen anser dock inte att man bör ändra reglerna om vilka personer som ska kunna förordnas eller vilka krav som bör ställas på dem. Syftet att så långt som möjligt garantera att kompetenta biträden utses kan i stället uppnås genom att Migrationsverket prövar om det biträde som ska förordnas i ett ärende verkligen är lämplig för uppdraget.
Utredningen pekar på olika brister i Migrationsverkets nuvarande rutiner och lämnar synpunkter på hur dessa kan förbättras. Migrationsverket har också inlett ett projekt som ska ge bättre rutiner när det gäller frågor om offentliga biträden. Projektet ska bl.a. garantera att Migrationsverket fördelar uppdragen som biträde på ett sakligt, rättvist och opartiskt sätt och i varje enskilt ärende gör en sådan bedömning av det biträde som ska utses att endast kompetenta och i övrigt lämpliga biträden förordnas. Med anledning av Migrationsverkets projekt lämnar utredningen inte några förslag till författningsändringar i den här delen.
Varför skulle något hända på biträdesfronten år 2011, som inte hände 2008 (eller tidigare)? Varför ska samma sak utredas och utredas och skrivas rapporter om och stötas och blötas om och om igen, år ut och år in när resultatet ändå uteblir? I Sverige är det utredningen/rapporten som är det viktiga, inte konkreta åtgärder…