En migga skriver:
Tre ögonblicksbilder från Migrationsverkets barnhantering
1) Fallet med de ensamkommande barnen som inte alls var ensamma – och där Migrationsverket till och med kände till det.
Sverige tar bara ansvar för andra länders barn om det står helt klart att de är övergivna – med det menas att det inte finns några föräldrar eller andra släktingar med i bilden, eller att det helt saknas institutioner i hemlandet som kan ta hand om barnen. Men den lilla detaljen har inte hindrat en asylprövningsenhet från att ge två barn PUT på synnerligen ömmande omständigheter, samtidigt som handläggare och beslutsfattare var i telefonkontakt med modern till barnen (!)
Man kan ju för beslutsfattarens och handläggarens räkning hoppas att de var uttryckligen beordrade till detta av sina chefer. Annars borde det överlämnas till Personalansvarsnämnden. Förresten: kanske borde det överlämnas till Personalansvarsnämnden också om chefer beordrar sådant felaktigt agerande…
2) Fallet med de medföljande barnen från ett afrikanskt land – vars mamma återuppstod från de döda.
Fem barn kom till Sverige för länge sedan, för att bo med sin pappa. Det var inte så viktigt vid tillståndsprövningen att pappan knappt kunde ange att han hade fem barn. Och några efterforskningar kring mamman till barnen skedde överhuvudtaget inte – vilket just nu inte ser så grant ut eftersom en mamma nu gett sig tillkänna och säger att hon träffat äldsta dottern vid ett besök i hemlandet, och att hon nu gärna vill bo med barnen.
Tänk om det här hade gällt barn som kidnappats från Sverige mot mammans vilja, vilket liv det hade blivit i media!
3) Fallet med barnen från Somalia – vars mamma hade dåligt minne.
Först och främst hade mamman svårt för att berätta om den nye maken i Sverige, men hon fick tillstånd som nygift ändå. Med sig hade hon två barn som hon sade att var hennes med före detta maken, som var död. Barnen fick också tillstånd direkt, för ribban för DNA är ju så hög att de inblandade i princip får erkänna barnkidnappning för att någon ska reagera. Sen skulle barnen förstås ha efterlevandepension, så Försäkringskassan ville veta lite om Migrationsverkets utredningsunderlag. Svaret till den myndigheten blev, som vanligt: ”Vi har ingenting, bara lite muntliga uppgifter”. Så kassan betalar inte ut någon ersättning – för så mycket har den myndigheten lärt sig, att det inte ser snyggt ut att betala ut skattemedel på så lösa boliner.
Hela syftet med skyddsregler kring barn är att det ska vara svårt att föra dem över gränser – och i det sammanhanget känns det rätt obekvämt att Försäkringskassan har bättre koll på vem som får pengar än Migrationsverket om vem som får tillstånd…
