Sverige ska ta emot flyktingar och skyddsbehövande
”Migrationsminister Tobias Billströms tal om att minska asylinvandringen innebär att asylrätten sätts ur spel. Sverige följer internationella förpliktelser i dessa frågor, och utspelet tangerar därför ministerstyre”, skriver advokaterna Emma Persson och Per Stadig på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 7 februari under rubriken Billström tangerar gräns för ministerstyre. De fortsätter med att hänvisa till asylrätten och de internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig samt utlänningslagen. Som om migrationsministern inte kände till dem eller som om han uttalat något som kunde tolkas som att han vill frångå dem. Ingenstans går det dock att finna belägg för att så skulle vara fallet.
Billströms uttalande om att invandringen till Sverige behöver minska är något som inte minst kommunchefer, arbetsförmedlare, SFI-lärare, skolchefer, lärare, socialtjänstemän och andra berörda kan hålla med om. Det är de som, i första hand, konfronteras med verkligheten.
Det kommer, enligt en av Migrationsverkets prognoser, ca 400-500 nya asylsökande i veckan till lilla Sverige. Till ett land med cirka 9,5 miljoner invånare, som redan tagit emot tredje mest asylsökande i hela EU (efter Tyskland och Frankrike med betydligt fler invånare). De kommer till ett land där bostadsläget är svårt och arbetslösheten stor och integrationen inte fungerar. Den som tycker att det är humant och medmänskligt att fortsätta som om alla resurser är oändliga är fel ute.
Vad artikelförfattarna inte verkar låtsas om är att långt ifrån alla som söker asyl har några som helst asylskäl. Anställda vid Migrationsverket bekräftar att nedanstående lista stämmer. Den gäller olika typer av invandring som migrationsministern kanske har i åtanke, och som han bör se till att hans underlydande myndighet Migrationsverket hanterar så att dessa kategorier inte tar upp plats i asylsystemet under någon längre tid:
- bättrelivinvandring
- skenäktenskapsinvandring
- sjukdomsinvandring
- ålderdomsinvandring till barn i Sverige
- bedräglig arbetskraftsinvandring
- falsk konvertitinvandring
- hushållsbarnsinvandring
- ogrundad asylinvandring från EU-länder och länder på Balkan
- kriminalitetsinvandring; dvs människor som begått brott i sina hemländer och vill undkomma straff
- falskahandlingarinvandring
Inget av dessa sätt att invandra till Sverige har stöd i vare sig utlänningslagen eller någon av de konventioner Sverige har undertecknat.
Alltså. Det migrationsministern torde mena, som knappast är något ”utspel”, är bland annat att ovanstående typer av ansökningar måste minska för att bereda plats för verkligt asyl- och skyddsbehövande. Sverige kan inte fortsätta med en ordning där omkring 90 procent av dem som söker sig hit antingen gömmer sina id-handlingar och påstår att de inte existerar eller har falska handlingar. Det är inte värdigt en rättsstat, det är inte heller rätt mot landets invånare, som ska bekosta asylombud, tolkar och allt annat i en asylprocess, att detta fortsätter att accepteras. Dessutom ska Migrationsverket – eller i förekommande fall Polisen – se till att de som fått avslag på sina asylansökningar både hos Migrationsverket och i domstol lämnar landet inom två till fyra veckor, så som det stadgas i utlänningslagen.
Många advokater har i princip hela sin inkomst från asylområdet och att de är negativa till att deras inkomster minskar om man faktiskt börjar följa utlänningslagen, det är fullt begripligt. Men att påstå att migrationsministern har ”en egen önskan om att påverka myndigheter och domstolar i sitt beslutsfattande” och att han inte känner till lagar och konventioner, det är ändå ganska grovt. Sådana påståenden är det svårt att se att det skulle finnas fog för.