Svenska debattörer och ”opinionsbildare” använder ofta ordet ”problematiskt”. ”Problematiskt” är ett av mångas favoritord. Lite luddigt, så där. Som så mycket i det luddiga och lättkränkta land som heter Sverige. Själv använder jag så gott som aldrig det ordet, särskilt inte i sammanhang som är mycket allvarliga, svåra, tuffa, farliga, samhällsförstörande. Men här kanske ordet passar in.
Det är problematiskt när regeringen, genom statsministern, offentligt på Twitter går ut och skriver som den/han gör:
Freedom of expression is a fundamental part of democracy. But what is legal is not necessarily appropriate. Burning books that are holy to many is a deeply disrespectful act. I want to express my sympathy for all Muslims who are offended by what has happened in Stockholm today.
På svenska:
Yttrandefrihet är en grundläggande del i en demokrati. Men det som är lagligt är inte alltid lämpligt. Att bränna böcker som är heliga för många är en djupt respektlös handling. Jag vill uttrycka min sympati för alla muslimer som tagit illa vid sig av det som har hänt i Stockholm idag.
• Varför skriver statsministern överhuvudtaget detta? Han – och regeringen – har slagit in på en besvärlig väg när de på det här sättet offentligt börjat kommentera inrikes händelser som är tillåtna enligt svensk lag. Det kan inte vara regeringens sak att ”trösta” människor som blir kränkta av att en ”helig” bok bränns.
• Språket, varför skriver en svensk statsminister om en inrikes händelse på engelska? Svenska är Sveriges officiella språk.
Ytterligare en fråga uppstår när man tar del av rapporteringen om ”Kristerssons ilska” (som Expressen valt att rubricera sin text.):
• Om statsministern visar sympati för muslimer när deras ”heliga” bok bränns, ska han då också visa sympati för svenska folket när Sveriges nationalsymbol, flaggan, eldas upp i Turkiet? Och uttala att ”det må vara tillåtet i Turkiet att bränna andra länders flaggor men det är en djupt respektlös handling”?
Jag vill också passa på att förmedla till regeringen och till alla andra som läser den här texten, det som jag skrivit och talat om i decennier:
Det är inte farligt vare sig att bli eller känna sig kränkt.
Vad som är farligt är att oskyldiga svenskar när som helst och var som helst kan hamna i skottlinjen för hänsynslösa skjutande, bombande, rånande, våldtagande personer, inte sällan de facto ur just den del av befolkningen* som statsministern uttalar sin sympati med, när deras religiösa skrift bränns. Det är farligt! Och om något är kränkande på riktigt så är det just detta, att vi inte kan leva tryggt i det land som generationer av svenskar skapat och byggt och nu raseras bit för bit inför våra ögon, mer och mer för varje dag som går. Det ska statsministern visa stor ilska gentemot (som justitieminister Gunnar Strömmer gjort och gör), det ska regeringen på rak och tydlig svenska uttala och med alla till buds stående medel bekämpa.
Till sist: Sverige är ett sekulärt land. Att statsministern går ut och beklagar att en viss religions ”heliga” bok bränns är lite märkligt. Ska han skriva likadant till alla kristna om någon får för sig att bränna Bibeln, i enlighet med den svenska värdegrunden om ”alla människors lika värde” (denna envist kvardröjande felöversättning av texten från engelska)?!
Kyrkan (religion) är sedan 23 år, den 1 januari 2000, skild från staten och därmed är religion och tro vars och ens privatsak, inte något som regeringen ska lägga sig i eller ha synpunkter på. Detta borde/bör också ha förmedlats/förmedlas till människor som kommit/kommer hit från andra länder och beviljas uppehållstillstånd här: ”I Sverige är er religion er privatsak, samhället/landet är sekulärt”. Punkt. Slut.
Till sist: Jag är emot onödigt provocerande beteende som brännande av religiösa skrifter och flaggor. Dock är det fråga om döda ting, inte om levande människor som oprovocerat eller av sjuka hämndbegär eller olika kriminella anledningar skjuts ihjäl, knivhuggs eller på andra sätt skadas eller dödas, samtidigt som också helt oskyldiga drabbas.
* Brasklapp: Nej, givetvis kommer inte alla grovt kriminella ur den del av befolkningen som statsministern vänder sig till i sin sympatiyttring! Men när det gäller gäng- och klankriminaliteten så torde det vara oomtvistat att det är just personer ur den delen som är i överväldigande majoritet.